- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
105

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Framställning av färdiga kemiska produkter - Kautschuk - Flytande luft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAUTSCHUK

105

vändning och huru mycket, beror på om man avser att vinna
större eller mindre hårdhet, elasticitet, olika färg o. s. v. Recepten
till dessa blandningar bevaras på det strängaste som
fabrikshemligheter. Efter att tillräckligt länge hava knådats i
blandningsvals-verket går gummimassan vidare till en kalander, där den utvalsas
i plattor.

Framställningen av gummivaror är med undantag för
fabrikationen av vattentäta tyger en rent plastisk verksamhet och till allra
största delen handarbete. Grundformen är den skurna eller valsade,
rena eller blandade gummiplattan. Av denna formas nappar,
tobakspungar, slangar, små ballonger och otaliga artiklar för
kirurgiska och tekniska ändamål. Det sista stadiet av fabrikationen
är vulkanisationen, vilken är hela tillverkningens tyngdpunkt, enär
gummivarorna först genom denna process erhålla de egenskaper,
som göra dem tekniskt och över huvud allmänt brukbara.

Rågummit förändrar sig ganska mycket med temperaturen och
oxideras dessutom så småningom i luften och övergår då till en
beck-liknande klibbig massa. För en så beskaffad produkt har man
givetvis föga användning och kemien sökte därför länge efter något
medel att övervinna denna olägenhet. En utväg blev slutligen
också funnen i vulkanisationen. Denna kan försiggå enligt tvenne
skilda metoder. Den ena är den så kallade kallvulkanisationen, som
emellertid mycket litet användes. Den andra är den av Goodyear
år 1839 uppfunna och numera överallt använda metoden. Goodyears
metod grundar sig på, att gummit i blandningen gives en viss halt
av svavel, olika allt efter den grad av hårdhet man genom
vulkanisationen önskar åstadkomma. När sedan av massan olika föremål
utformats, utsättas de i slutna järnkittlar eller kistor för stark
hetta, varigenom vulkanisationen fullbordas. I stället för sådana
kittlar användas för vissa ändamål vulkaniseringspressar. Ett särskilt
slag av vulkaniserat gummi är hårdgummit eller eboniten, som det
också kallas. Eboniten skiljer sig från andra gummisorter genom
sin mycket stora halt av svavel. Som isolermedel har eboniten fått
en vidsträckt användning i den elektriska industrin, och över
huvud för framställningen av en mängd formföremål har detta slag av
gummi kommit att spela en stor roll.

Flytande luft. För uppnåendet av de låga temperaturer, som
för vissa såväl tekniska som vetenskapliga ändamål ofta nog visa sig
nödvändiga, använder man sig med fördel av flytande luft. Att
framställa sådan lyckades mot slutet av 1890-talet tack vare en av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free