Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Gruvdriftens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVDRIFTENS UPPKOMST
115
fande metallernas såväl som metalloidernas kemiska egenskaper. De
kunskaper, som under alkemisternas ihärdiga arbeten vunnos,
sipprade visserligen endast i små portioner och ytterst långsamt ut från
de hemlighetsfulla laboratorierna, men ut kommo de i alla fall för
att så småningom komma den praktiska metallframställningskonsten
till godo. Genom de otaliga försök som gjordes att framställa guld
och "de vises sten" lärde man till slut att kärn.a en del metoder att
erhålla rena metaller ur dessas föreningar liksom man även kom att
framställa och undersöka
egenskaperna hos en del
metallegeringar. På detta
sätt kom alkemien att tjäna
hyttväsendet i ganska
avsevärd grad. Särskilt blev
detta fallet genom den
redan i kemiens historia
omtalade Georg Agricola.
Denne man hyste ett mycket
livligt intresse för sin tids
bergshantering och
hyttväsen. Han gjorde
härutinnan mycket ingående studier, vilka bland annat ledde till
införandet av en och annan förbättring. Sina erfarenheter och rön
samlade han och nedskrev i ett stort verk, "De re metallica", som blev
en hand- och uppslagsbok för allt vad gruvdrift och
metallbearbetning hette. Agricolas verksamhet infaller under förra hälften av
det sextonde århundradet och efter hans tid inträffade ett svårt
bakslag för allt vad fredliga näringar hette och inte minst för
bergsbruket. Orsaken härtill var de ständiga krigen, som kulminerade i
det trettioåriga. Då sedermera efter de svåra krigsåren
återuppbyggandet skulle ske, kom Agricolas verk åter till heders och framdrogs
för att genom sina föreskrifter giva ledning åt den småningom åter
uppblomstrande metallindustrin.
Tvenne uppfinningar kommo att spela en betydande roll i den
följande utvecklingen av gruvdrift och hyttväsen. Dessa voro krutet
och sedermera ångmaskinen. De sedan urminnes tider av
gruvarbetaren använda verktygen, järn och slägga, blevo nu allt mera
trängda i skymundan. Krutets användande som sprängämne i gruvorna
torde hava uppkommit någon gång kring mitten av
sextonhundratalet. Ångmaskinen, som ju är av senare datum, användes till att
börja med för att driva de pumpverk, med vilka det i gruvorna till
Fig. 2. Järn och slägga, de urgamla
bergs-mannaverktygen, som numera blivit till
symboler för bergshanteringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>