Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Gruvdriftens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVDRIFTENS UPPKOMST
117
jämte ett annat, och detta andra kunde givetvis icke vara annat än
det, som återstod efter förbränningen och som kallades metallkalk.
Enligt flogistonteorien var således metallkalken grundämne under
det att metallen själv ansågs som en förening av detta ämne med
flogiston. Att sådana åskådningar skulle förvirra begreppen och
vålla åtskilliga misstag säger sig självt. Som bekant
söndersmulades flogistonteorien emellertid genom den franske kemisten
Lavoisiers undersökningar, och då väl den kemiska vetenskapen genom
honom fått en sund och säker grund att bygga på, så kom detta också
den i tekniken och icke minst i bergshanteringen tillämpade kemien
till godo. Den av Lavoisier grundlagda nya förbränningsteorien
utövade ett stimulerande inflytande på den kemiska forskningen, och
som resultat härav uppstodo snart nya forskningsområden för
kemien. Så till exempel utbildades av vår landsman Berzelius den
analytiska kemien, som sysslar med undersökandet av kemiska
föreningars såväl som blandningars sammansättning. Att denna gren
av-kemien har fått mycket att betyda för hyttväsendet är ju alldeles
självklart.
Av nyare metoder, som kommit att i hög grad främja
metallframställningen, är användandet av den elektriska strömmen. Den på
den elektriska strömmens verkningar grundade elektrometallurgien
använder sig såväl av strömmens värmeverkningar för metallers
nedsmältning som av dess elektrolytiska verkningar för att ur
metallsaltlösningar utvinna ren metall. Denna gren av metallurgien har efter
konstruktionen av den elektriska likströmsdynamon, med vars hjälp en
tillräckligt stark ström kan erhållas för ett rimligt pris, starkt
utvecklats och dess betydelse är allt fortfarande i ständigt stigande.
Troligen kommer den i framtiden att spela en ännu större roll.
Av de verktyg, som vid gruvdriften komma till användning, hava
vi redan onämnt släggan och järnet. Ända från äldsta tider och till
framåt mot mitten av sextonhundratalet voro dessa de enda och enkla
verktyg, som användes av bergsmännen vid deras framträngande i
jordens innandömen. Men det är givet, att man icke företog sig det
mödosamma arbetet att hugga och gräva var som helst, utan blott
på sådana ställen, där man kunde av ett eller annat skäl vara något
så när säker om att påträffa de mineraler man sökte. På sådana
ställen, där gedigen metall förekom insprängd i bergmassan fullt
synlig vid ytan, behövde man icke tveka. Vidare lärde man sig med
tiden av erfarenheten att igenkänna sådana formationer i
berggrunden, som antydde, att ett eller annat värdefullt mineral där var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>