Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Gruvdriftens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVDRIFTENS UPPKOMST
119
skulle hava en särskilt stor känslighet i det avseendet och sålunda
vara mer än andra lämpade att gå med slagruta. Den förmodade
påverkan på nervsystemet kan naturligtvis, om den verkligen existerar,
giva upphov till små omedvetna muskelrörelser, som då äro
tillräckliga för att få den tämligen labilt vilande slagrutan att röra på sig.
Denna förklaring är åtminstone i så måtto fri från vidskepelse, att den
inte tillskriver den gaffelformade kvisten några särskilda mystiska
egenskaper, utan förlägger hemligheten till
en påverkan på människans nervsystem,
som icke på förhand kan betecknas som
absolut otrolig. Emellertid torde inte ens
denna förklaring hålla streck inför en strängt
kritisk prövning. Det allra sannolikaste är,
att hela mysteriet inskränker sig därtill, att
grundvatten förekommer så allmänt i
marken, där endast ett några få meter tjockt
lager av lösa jordarter ligger ovanpå den
fasta berggrunden eller ett för vatten
ogenomträngligt lerlager, att man har den
största sannolikhet att vid tillräckligt djupa
grävningar finna vatten snart sagt var som
helst och sålunda även på de av slagrutan
anvisade platserna. Nu kan det ju också
ibland hända, att man vid en grävning
enligt slagrutans anvisning påträffar
malm eller något annat värdefullt
mineral, och då ligger det ju nära till hands att skriva slagrutan dettä till
godo. Skulle återigen slagrutan vid sökande efter malm giva utslag,
och man där endast påträffar vatten, så säger slagrutemannen —
och själv tror han det också — att det var vattnet, som förorsakade
utslaget, ty naturligtvis kan man inte begära, att slagrutan skulle
kunna veta om det är malm eller vatten, som sökandet gäller. Av
det sagda kunna vi emellertid förstå, hur tron på slagrutans
underbara förmåga kunnat hålla sig vid liv så oerhört länge, att det än i
dag finnes massor av folk — till och med för övrigt mycket
omdömesgilla — som fortfarande tro på slagrutans kraft att utpeka
åtminstone vatten. Härutinnan styrkas de givetvis av en massa kritiklösa
berättelser, och förövrigt är det ett faktum, att det alltid är lättare
att få en person att tro på en förklaring, vari en eller annan mystisk
punkt lämnar fantasien fritt spelrum, än på en torr och nykter
utläggning av fakta.
Fig. 4. En slagruteman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
