- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
133

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Järn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRN

133

Fig. 17. Gruvkärror, så kallade
"hundar". (Efter "Agricola".)

en berömd ståltillverkning (Damaskerade svärdsklingor stodo i hög
kurs), och även från Indien och Kina hava vi minnen från en sedan
årtusenden tillbaka där utövad järnbearbetning. I det gamla
Grekland var järnet väl bekant och i Italien hade redan de gamla
Etruskerna vapen och husgeråd av
järn.

I norra Europa, särskilt i de
germanska länderna, kom järnet
att användas innan ännu
sten-verktygen kommit ur bruk,
såsom gravfynd från den tiden
visa. De gamla Germanerna voro
även fullt förtrogna med
järnberedningens konst, då de gjorde
sitt inträde i världshistorien.
Stålspjut, svärd, knivar och yxor
förstodo de redan då att
mästerligt smida.

Bristen på naturvetenskapliga insikter hos forntidens folk
medförde, att järnframställningen på den tiden endast skedde mycket
ofullkomligt och bearbetningen till användbara föremål utfördes med

de enklaste tänkbara
hjälpmedel. Motsvarande det
ringa behovet av järn höll
sig också järnbearbetningen
inom mycket anspråkslösa
gränser. Historiska
beskrivningar av förfaringssättet
vid järnframställningen i
forntiden förefinnas
knappast, men vi kunna av fynd
från dåtida
järnframställningsverkstäder och genom
iakttagelser av det sätt,
varpå naturfolken i våra dagar
utvinna järn, göra oss en
bild av huru järnframställningen försiggick. Möjligast rena och
lätt smältbara järnmalm nedsmältes i små, i livlig förbränning
hållna träkolseldar, som uppgjordes i gropar, på härdar eller i låga
ugnar, byggda av sten och eldfast lera. Därvid erhöll man efter en
smälttid, som belöpte sig till flera timmar, en endast några få kilo-

Fig. 18. Framforsling av "hunden". I de
ofta mycket låga gångar, där
gruvarbetaren i liggande ställning måste förrätta sitt
arbete, framdrages "hunden" med hjälp av
foten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free