- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
137

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Järn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRN

137

av något malm och järnslagg, omvandlas till ett utmärkt smidbart
järn. De visste naturligtvis intet om, att denna omvandling
berodde på inverkan av det syre, som fanns i blästerluften och till en del
även i järnmalmen och slaggen, och som förbrände en del av de i
tackjärnet förefintliga främmande ämnena, i synnerhet kol, kisel och
mangan. Detta förfaringssätt att förvandla tackjärn till smidbart
järn kallade man färskning och elden, som utförde färskningen, för
färskeld samt slutligen det så
erhållna järnet för färskjärn.
Den därpå följande hamringen
av färksjärnet tillgick på
samma sätt som förut med råjärnet.
Den indirekta framställningen
av smidbart järn, som alltså
bestod i att först framställa
tackjärn och sedan genom färskning
förvandla detta till smidbart
järn, vann undan för undan allt
större anslutning, och i samma
mån, som detta förfaringssätt
utbredde sig, avtog mer och mer
den tidigare ensamt utövade
metoden att framställa svetsjärnet
direkt av malmen. På grund av
de utmärkta egenskaper, som
produkten besitter, har
färsk-ningsmetoden bibehållit sig än
i dag fastän den på många håll
övergivits. I Sverige, där man
lägger an på kvalitetsvaror, användes den sålunda ännu.

De dubbla användningsmöjligheterna för tackjärnet, å ena sidan
för gjutning, å andra sidan scm utgångsmaterial för framställningen
av smidesjärn, medförde ett ökat behov av varan, så att man byggde
allt större ugnar för att öka produktionen. I det sextonde
århundradet nådde sålunda ugnarna redan en höjd av sex meter och
däröver. Sådana ugnar kunna till sin form och sättet för deras
användande betraktas som förelöpare till våra dagars stora masugnar.
Produktionen i dessa första masugnar var emellertid i jämförelse med
de nutida jätteugnarnas ganska ringa. Sålunda lämnade en dylik
ugn på mitten av femtonhundratalet bortåt 750 kilogram tackjärn om

Fig. 22. Vattenuppfordringsverk i en
gruva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free