- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
146

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Den förberedande behandlingen av malmen - De allmänna grunderna för järnets framställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 ANDRA DELEN. BERGSHANTERING O. HYTTVÄSEN

mindre stora klumpar. Även de ur masugnsgaserna utskiljda
föroreningarna av malmkorn kunna med fördel briketteras eller
agglome-reras. Briketterna måste förutom en stor fasthet, som kan motstå
söndertryckningen och rivningen i masugnen, även besitta en viss
porositet, så att reduktionsgaserna i masugnen lätt kunna tränga in
i briketternas inre. Vidare få de icke innehålla sådana bindemedel,
som kunna inverka skadligt på masugnsprocessen.

I en del fall måste malmerna före användandet i järnverken
"anrikas", det vill säga på mekanisk väg befrias från inmängda
mineral (gångbergarter). Detta kan ske antingen genom utnyttjande av
malmens och gångbergartens olika specifika vikter med hjälp av en
upp och nedgående och samtidigt framflytande vattenström, eller
också kan man använda sig av malmens och gångbergartens olika
förmåga att påverkas av magnetism och med hjälp av en elektromagnet
skilja järnet ifrån de övriga mineralerna. Man skiljer därför mellan
våt och magnetisk anrikning.

De allmänna grunderna för järnets framställning. Råämnena för
framställningen av det "tekniska" järnet äro, som av det föregående
framgått, kemiska föreningar av järn med — övervägande — syre.
Järnbrukens huvuduppgift är alltså, att befria det metalliska järnet
ur dessa syreföreningar och legera det med olika mängder av vissa
ämnen, som för den vidare bearbetningen och den slutliga användningen
hava en lämplig sammansättning, överförandet av en metalloxid till
metall eller en syrefattigare oxid kallas reduktion. De första
metallurgiska processerna för framställningen av tekniskt järn måste
allså vara en reduktion.

Enligt en allmän lag inom den fysikaliska kemien måste alla
metalloxider genom värme låta sönderdela sig i metall och syre, alltså
reduceras. I själva verket kunna också en hel del metalloxider redan
vid upphettning till förhållandevis låga temperaturgrader befrias
från syret, så till exempel är fallet med oxiderna av guld, silver och
kvicksilver. För andra oxider — och hit höra också järnets —
kommer däremot en reduktion genom endast värme icke i fråga, enär den
kemiska dragningskraften (eller som man säger affiniteten) mellan
syret och de i fråga varande metallerna även vid höga temperaturer
är mycket stor, och en sönderdelning skulle därför äga rum först vid
så höga temperaturer (flera tusen grader), att förfarandet på grund
av tekniska svårigheter överhuvud taget icke läte sig genomföras. Att
befria dessa metaller från syre låter sig emellertid göra på så sätt,
att metalloxiden upphettas tillsamman med ett så kallat reduktions-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free