- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
147

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - De allmänna grunderna för järnets framställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ALLMÄNNA GRUNDERNA FÖR JÄRNETS FRAMSTÄLLNING 147

medel. Dessa reduktionsmedel utgöras av sådana ämnen, som vid i
övrigt lika förhållanden hava ett starkare föreningsbegär till syre än
den i fråga varande metallen själv och därför tager syret ur oxiden
och lämnar metallen kvar. En hel mängd sådana reduktionsmedel
finnas, men för den i masugnarna försiggående reduktionen av järnet
är det endast kolet och den därur framställda koloxidgasen, som
komma i betraktande, emedan de verka mycket kraftigt, ställa sig
förhållandevis billiga och bilda med syret från malmen ingen slagg utan
gaser, som överhuvud möjliggöra den nutida tekniskt och ekonomiskt
fullkomnade masugnsprocessen.

Vid masugnsprocessen utreducera!’ nu kolet ur de använda
råma-terialerna icke endast järnet, utan också andra ämnen såsom kisel,
fosfor, mangan o. s. v. i vissa mängder. Dessa såväl som svavel och
även kolet självt upplösa sig i det reducerade järnet, så att den
bildade produkten blir ett tackjärn med 4 till 10 procent
legeringsbeståndsdelar. Dessa förhållandevis stora mängder av främmande
ämnen göra järnet olämpligt för de flesta ändamål och måste sålunda
halten av sådana inblandningar hållas nere. Detta mål uppnår man
genom att oxidera en del av de i det råa tackjärnet förekommande
främmande ämnena, som skola bortskaffas. Oxidationen utföres på
det sättet, att man låter syrehaltiga ämnen såsom luft, gaser,
järnslagg och malm inverka på råjärnet vid högre temperaturer. Härvid
förenar sig syret i de i fråga varande oxidationsmedlen med
legeringsbeståndsdelarna till slagg eller gaser, och ett järn med ringare halt av
främmande ämnen, alltså ett smidbart järn, blir slutprodukten. De
för närvarande brukliga förfaringssätten för avlägsnande av
legeringsbeståndsdelar ur råjärnet, alltså för omvandling av tackjärn till
smidbart järn, så kallade färksningsmetoderna, äro Thomas- och
Bes-semermetoden samt Siemens-Martin-metoden, i mindre skala även
det gamla puddlingsförfarandet och härdfärskningen. Genom de
förstnämnda förfaringssätten erhåller man ett i det närmaste
slaggfritt "götjärn" i flytande tillstånd, genom puddlingen ett något
slagg-haltigt "välljärn" och genom härdfärskningen en så kallad smidbar
göt. För att erhålla högvärt göt järn använder man sig av
digelstål-och elektrostålförfarandet som komplettering till de omtalade
färsk-ningsmetoderna.

Detta sätt att framställa det tekniska järnet, som väl redan nu
kan förefalla ganska omständligt, blir ytterligare invecklat genom de
till färskningen kommande desoxidations- och kolningsprocesserna.
Trots detta kan för närvarande icke på något enklare sätt framställas
järn med samma gynnsamma tekniska och ekonomiska resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free