- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
168

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Thomasprocessen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 ANDRA DELEN. BERGSHANTERING O. HYTTVÄSEN

punkt, utan också därför, att den måste upphettas till betydligt över
denna smältpunkt för att kunna låta sig lättare gjutas. I detta
avseende är Bessemerprocessen Thomasförfarandet underlägsen, ty i
den förstnämnda uppnås den högsta temperaturen i början vid
ki-selns förbräning i stället för mot slutet. Tackjärnet till
Thomasprocessen bör alltså, efter vad som av det sagda framgår, alltid hava en
hög halt av fosfor. Däremot måste kiselhalten ligga under en ganska
låg gräns, enär annars den för bindandet av kiselsyran erforderliga
kalkmängden och sålunda även slaggbildningen blir för stor, så att
den inverkar menligt på processens genomförande. Dessutom skulle
det basiska fodret allt för mycket angripas av kiselsyran.

Genom dessa "luftfärskningsmetoder" kan man i en konverter på
en halvtimme omvandla ända till 25,000 kilogram tackjärn i smidbart
järn. Därför ägna sig Bessemer- och Thomasprocesserna särskilt
bra för massframställningen av smidbart järn. De oerhörda
mängder av järn, som användas vid byggandet och driften av järnvägar
såväl som järnkonstruktioner av alla slag, framställas huvudsakligen
av konverter järn. I de flesta länder, med undantag av Förenta
staterna, användes Bessemerprocessen endast i ringa utsträckning på
grund av omöjligheten att därtill använda ett fosforhaltigt tackjärn,
åtminstone då det gäller massframställning av götjärn. Däremot
spelar Thomasprocessen en så mycket större roll. Det mesta genom
Thomasförfarandet framställda järnet är ett mjukt till medelhårt,
väl smidbart götjärn med en kolhalt av upp till 0,5 procent. Den
sistnämnda metoden erbjuder för övrigt ännu en fördel i det att här även
slaggen finner användning i form av konstgödningsmedel. Den
fin-males nämligen och går under benämningen Thomasfosfat i handeln.
Halten av fosforsyra växlar mellan 16 och 24 procent och
kalkmängden uppgår till 46—50 procent. Tyvärr finnas dessutom icke
obetydliga mängder av järnoxid (8—16 %) och manganoxid (4—12 %).
Att hålla dessa oxider, i synnerhet den på annat sätt värdefulla
manganoxiden, borta ur Thomasslaggen kommer att utgöra en
viktig uppgift för järnhanteringen. Enär växterna icke kunna
tillgodogöra sig hela fosforsyrehalten i Thomasfosfaten, utan endast de
delar därav, som äro lösliga i citronsyra, så är gödningsmedlets värde
mycket beroende av denna löslighet. Emellertid kan man genom
tillsats av kiselsyra i form av sand öka lösligheten och likaså genom en
mycket långt gående finmalning.

Det i konvertern framställda göt järnet tippas ut i en stor
gjut-panna, som vanligen är upphängd i en rullande lyftkran eller
placerad på en särskilt konstruerad vagn. Pannan i fråga är utklädd med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free