Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Thomasprocessen - Siemens-Martin-processen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIEMENS-MARTIN-PROCESSEN
169
eldfast material och har i bottnen en öppning, som medelst en propp
och en hävstångsanordning kan öppnas och stängas utifrån, då icke
tömningen sker genom tippning av pannan.
För att kunna på ett bekvämt sitt vidare bearbeta göt järnet,
framställer man det i form av mer eller mindre stora, prismatiska
block i det att man låter metallen ifrån pannan flyta ut i så kallade
kokiller, det vill säga stora formar av gjutjärn. För kokillernas
fyllning använder man olika förfaringssätt. Man kan till exempel låta
stålet flyta direkt från panna till de enskilda kokillerna, eller också
kan smältan hällas i en stor tratt, som står i mitten av en hel grupp
av kokiller och med dessa står i förbindelse genom kanaler, som
inmynna nedtill i bottnen av kokillerna. På detta sätt fyllas
formarna underifrån av järnet, som stiger upp till samma höjd i alla.
Detta senare förfaringssätt använder man huvudsakligen då det
kommer an på att framställa möjligast tätgjutna block eller ett större
antal små sådana, enär den direkta påfyllningen uppifrån av varje
form i så fall skulle taga alldeles för mycket tid i anspråk. Så till
exempel gjuter man på detta sätt smärre block av ned till 80
kilograms vikt. För övrigt är storleken av de i kokillerna gjutna blocken
mycket växlande, och deras vikt kan gå upp till 5,000 kilogram och
däröver. Sedan blocken i kokillerna stelnat, kunna dessa helt enkelt
avlyftas, ty de sakna botten, vilken ersättes av det underlag, varpå
de stå. Skola de ännu glödande blocken genast undergå vidare
behandling, så borttagas de medelst stora i lyftkranar hängande tänger,
och forslas på detta sätt till arbetsplatserna för valsning, pressning
och hamring.
Siemens-Martin-iprocessen. Det ända sedan mitten av det
adertonde århundradet framställda, i flytande tillstånd erhållna
digelstå-let drog så höga framställningskostnader, att man redan under den
första hälften av det förra århundradet gjorde åtskilliga försök, att
på ett billigare sätt framställa ett gott gjutstål på härden av en
flamugn. Även sedan Bessemers uppfinning blivit gjord avstannade
icke dessa försök utan kanske snarare stimulerades genom att man
ville på något sätt tillvarataga det myckna stålavfallet och utskottet
från Bessemerprocessen liksom man även ville finna användning för
de ständigt ökade mängderna av järnskrot. Likväl misslyckades
länge alla försök i den riktningen, enär man icke kunde uppnå en
tillräckligt hög temperatur för smältningen. Slutligen kröntes
emellertid de försök med framgång, som i Frankrike anställdes av bröderna
Martin. Det lyckades dem genom användande av den av bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
