- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
170

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Siemens-Martin-processen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 ANDRA DELEN. BERGSHANTERING O. HYTTVÄSEN

Siemens konstruerade och förbättrade regenerativgasugnen att
framställa ett brukbart flytande stål genom sammansmältning av
tackjärn och smidesjärn. Från detta förfaringssätt, som ursprungligen
var avsett i huvudsak till en omsmältning, utbildade sig med tiden
flera självständiga färskningsmetoder. De mycket höga
temperaturerna uppnås genom användande av gas, vanligen generatorgas, som
i likhet med den till förbränningen avsedda luften får undergå en
förvärmning i de så kallade regeneratorerna och sedan i form av heta
flammor stryka fram över smältgodset på härden. Dessutom
avpassas luftmängden så att den just räcker till en fullständig förbränning
och till åstadkommande av de metallurgiska reaktionerna på härden,
vilket blir det värmetekniskt mest ekonomiska sättet.

Martinugnen kan utföras antingen såsom faststående eller
stjälp-bar. Ovanpå de tvenne paren värmekamrar (regeneratorer) för
gasen och luften ligger den skålformiga härden. Denna vilar på en
kraftig gjutjärnsplatta och är till skydd mot förstöring utklädd med
ett foder, som i basiska ugnar utgöres av dolomit eller magnesit och
i sura av kiselsyra i form av kvarts. Anordningen av ugnens
regenerationsdel har redan beskrivits i avdelningen om de allmänna
kemiska metoderna, varför vi icke behöva upprepa denna
beskrivning här.

Liksom vid luftfärskningen använder man sig även här, då det
gäller massframställning av flytande järn eller stål, huvudsakligen
av basisk utfodring för att kunna avlägsna den farliga fosforn ur
järnet. Den nutida basiska Martinprocessen är icke ett så enhetligt
genomfört förfaringssätt som till exempel Thomasprocessen. Tvärt
om finnes flera sätt att utföra processen, varav de mest utbredda äro
skrot-tackjärn-metoden och tackjärn-malm-metoden.

Skrot-tackjärn-metoden är den äldsta och ursprungligen använda.
Den består i smältning och färskning av 15—35% tackjärn
tillsamman med 85—65 % skrot, det vill säga gammalt järnmaterial och
avfall från järnet .framställning och bearbetning, som i alla
järnför-brukande länder stå till förfogande i oerhörda mängder. Som
färsk-ningsmedel verkar vid skrotmetoden särskilt det med
förbränningsluften följande syret och vidare även det syre, som innehålles i
järnoxiderna i skroten. Genom oxidationen avlägsnas vid
Martinprocessen särskilt kol, kisel, mangan, fosfor och svavel ur järnet.
Koppar, arsenik och zink låta sig emellertid icke utdrivas och få för den
skull icke förekomma i skadliga mängder i råmaterialerna. För
avskiljandet av fosfor, svavel och kisel är det nödvändigt att tillsätta
en del kalk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free