- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
172

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Siemens-Martin-processen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172 ANDRA DELEN. BERGSHANTERING O. HYTTVÄSEN

kiselhalt inverkan av de obetingat nödvändiga basiska tillsatserna.
Alls icke önskad är i de flesta fall en fosforhalt av över 0,5 %,
emedan en större halt därav endast med svårighet låter sig avlägsnas
utan att använda större mängder av kalk och oxidhaltig malm,
ämnen, som öka värmeförbrukningen och göra att processen går
långsammare. Mangan verkar gynnsamt, enär det har den i detta fallet
mycket goda egenskapen, att åter reducera den järnoxid, som bildas.
Dessutom förmår det binda en del svavel under bildning av
mangansulf id, som går i slaggen. Om de med tackjärnet följande
främmande beståndsdelarna förefinnas i en sådan mängd, att de hålla jämvikt
mot den oxiderande inverkan av lågorna och dessa icke komma åt
att oxidera järnet och heller ingen malmtillsats behöves, så erhåller
man med skrot-tackjärn-processen de gynnsammaste driftsresultat.

Hela processen tager 6—8 timmar i anspråk vid större
påfyllningar. Innan en påfyllning verkställes inspekteras ugnen och
eventuellt uppkomna defekter avhjälpas. Själva påfyllningen utföres väl
allt fortfarande vid mindre ugnar för hand, men vid större sådana,
där fyllningen kan utgöras av 15—20 ton och däröver, skulle detta
taga allt för lång tid och ställa sig allt för dyrbart, varför man i
stället använder mekaniska anordningar, beskicknings- eller
påfyllningsmaskiner. Dessa utföras nu för tiden mestadels såsom
elektriskt drivna kranar, som upptransportera parallellepipediska
järnlådor, föra dem in i ugnen och tippa där ut innehållet samt
transportera åter ut lådorna. Den nödvändiga tillsatsen av kalk införes i
ugnen innan järnet. Smältningen av järnmaterialet tager 3—4
timmar. Kort därpå börjar badet att koka genom den uppstigande
koloxiden. Kokningen når efter en halv timme sin höjdpunkt och är
efter ytterligare en halv timme avslutad. Genom upprepade gånger
uttagna stickprov undersöker man beskaffenheten av den erhållna
produkten, tillsätter, om så erfordras, mera kalk eller malm eller
inför, om avkolningen redan skulle hava skridit för långt, kolhaltigt
ferromangan för att anrika kolet i smältan. För att erhålla hårda
götjärnssorter med hög kolhalt, alltså gjutstål, brukar man icke låta
avkolningen förlöpa till sitt slut, såvida materialet endast innehåller
ringa mängder fosfor. På grund av processens långsamma förlopp
kan man vida lättare än vid luftfärskningen genom tagande av prov
avbryta avkolningen, då den önskade kolhalten ernåtts. Har
produkten erhållit den rätta sammansättningen och temperaturen är
lämplig för gjutning, så öppnas avtappningshålet och den glödande
järnströmmen får rinna ned i en gjutningspanna för att därifrån
fyllas i kokiller på samma sätt som vi beskrivit vid luftfärskningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free