- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
184

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Formgivning samt mekanisk och termisk behandling av järnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184 ANDRA DELEN. BERGSHANTERING O. HYTTVÄSEN

ställa långa plåtremsor av rektangulärt tvärsnitt och med skarpt
begränsade kanter. Vidare finnas sådana, som äro inrättade för
framställningen av stora H-balkar, järnvägsskenor, slitringar till
järnvägsvagnshjul, heldragna rör och mycket annat.

Järn- och stålg jutning. Vid ett järngjuteri omsmälter man de
i masugnen erhållna tackjärnsorterna till gjutjärn av önskad
sammansättning, vanligtvis i så kallade kupolugnar, men i särskilda fall
även i flamugnar eller digelugnar. En kupolugn är egentligen inte
annat än en stor cylinder med en genomskärning av Và—1 meter.
Den är byggd av eldfast sten och sammanhålles av en beklädnad av
järnplåt. För påfyllningen har ugnen i den övre delen en öppning,
som vanligen ligger 4 till 6 meter över utslagsöppningen. I de undre
delarna har den liksom masugnen ett antal formor, merendels flera
än i masugnen. Genom dessa inblåses kall blästerluft av
förhållandevis ringa tryck och i stora massor. Pumpningen sker med så
kallade ventilatorer eller centrifugalpumpar. Det är nödvändigt att
använda ganska stora mängder blästerluft av ringa tryck, emedan i
ugnen ingen reduktion skall äga rum, men däremot en omsmältning och
alltså i motsats mot vad som är fallet i masugnen stora mängder
kolsyra och föga koloxid skall bildas genom koksens oxidation.
Nedanför formorna befinner sig slagghålet och längst ned i ugnens botten
utslagsöppningen för järnet.

Det för omsmältning avsedda tackjärnet påfylles upptill genom
beskickningsöppningen tillsamman med den värmealstrande koksen
och något kalk, som i form av slagg skall binda med tackjärnet
följande svavel och sand såväl som askbeståndsdelarna från koksen. Det
omsmälta järnet (gjutjärnet) utslås ur kupolugnen i en större,
vanligen rullbar gjutpanna. Från denna kan det sedan gjutas antingen
direkt i gjutformarna eller också med hjälp av särskilda gjutskopor.

För framställningen av gjutgods använder man vanligtvis
"engångsformar", det vill säga sådana, som efter användningen åter
förstöras. Endast i enstaka undantagsfall komma varaktiga
gjutformar av järn till användning, till exempel vid så kallad hårdgjutning,
varvid man genom hastig avkylning av järnformen åstadkommer, att
de ytliga delarna av det flytande gjutjärnet stelna till vitt järn,
under det att den inre massan långsamt utkristalliserar till grått järn.
På de ämnen, varav engångsformarna framställas, sätter man
diverse fordringar. Till att börja med måste de vara plastiska, så att
man kan giva dem vilken form man önskar, och dessutom måste de
kunna motstå trycket av det i dem hällda flytande järnet. Vidare
begär man att de skola vara eldfasta, de få icke genom det glödflytan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free