- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
191

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Övriga metaller - Guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULD

191

vill säga ett tal, som angiver, huru många tjugofjärdedelar av
blandningens vikt, som utgöras av guld. I världsmarknaden använder man
sig av ett annat system och uttrycker finheten i "millièmes" eller
tusendelar. Prövningen av guldets finhet, utföres merendels genom det
så kallade strykprovet, som tillgår så, att föremålet som skall
undersökas strykes mot en probersten (vanligen av svart kiselskiffer), på
vilken sedan ännu ett streck göres, denna gången med en liten
guldsticka av känd guldhalt, den så kallade probernålen. Genom
jämförelse av färgen på de båda
strecken kan man sedan
sluta sig till provets
guld-halt. För noggrannare
bestämningar får man
emellertid tillgripa mera
invecklade metoder, som
det skulle föra oss alldeles
för långt att här beskriva.

Till framställningen av
prydnadsföremål
använder man plåtar eller
trådar, som utvalsats
respektive utdragits av en
guldlegering med den halt
man önskar använda sig
av. Härav formar nu guldsmeden föremålets delar, som han sedan
lödar samman. Hela, olödade prydnadsföremål, särskilt ringar,
gjutas i formar av vitt fiskben (Os sepia). Doublé-guld och guldplaqué
till billigare prydnadsföremål förfärdigas av billigare material, som
sedan överdrages med guld av vanligen 14 karats halt. Det
vanligaste förgyllningsförfarandet är det galvaniska, vid vilket man
nedhänger det föremål, som skall förgyllas, i en lösning av guldcyanid
och sätter det i förbindelse med den negativa polen på ett galvaniskt
batteri eller en likströmsdynamo, vars positiva pol förenas med en
guldplatta, som likaledes nedsättes i badet. När strömmen påsläppes,
utfäller den guld på föremålet ur guldsaltlösningen, som ersätter
förlusten genom att lösa motsvarande mängd av guldplattan.

Bladguld kallar man i tunna blad utslaget guld. Det framställes
liksom andra bladmetaller (bladsilver, bladkoppar, bladaluminium
och oäkta bladguld och -silver) i de så kallade guldslagerierna.
Tillverkningen försiggår på det sättet, att små fyrkantiga guldstycken
utvalsas så tunnt som möjligt, sedan läggas hela buntar av sådana

Fig. 49. Bild från en stampverksanläggning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free