- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
211

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Kol och petroleum - Lysgas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LYSGAS

211

övre och ny kol påfylles. Vanligen använder man därvid
mekaniska anordningar bestående av rullande trattar av järnplåt eller
liknande. Den tidsvinst, som genom detta förfaringssätt uppnås,
innebär givetvis en motsvarande ekonomisk besparing. Emellertid har
man på de allra senaste åren kunnat gå längre i det att man lyckats
ordna en effektiv uppvärmning även av alldeles lodrätt stående
retorter. I ett sådant modernt gasverk behöver dragningen icke
taga någon nämnvärd tid i anspråk.

Uppvärmningen av retorterna sker medelst så kallad
generatorgas, som huvudsakligen består av koloxid och som alstras i
generatorer, i vilka en luftström får stryka igenom ett schakt med glödande
kol, som därvid ofullständigt förbrinner eller, om förbränningen att
börja med är mera fullständig, så att koldioxid bildas, så är det
överliggande kollagret tillräckligt stort för att åter reducera denna till
koloxid. Retorterna ordnas i grupper om vanligen 9 eller 10 stycken.
Till varje sådan grupp hör en generator. Den med luft blandade
generatorgasen sveper i brinnande tillstånd omkring retorterna, så att
dessa upphettas mycket starkt. De förbrända gaserna äro mycket
heta och få, innan de avgå till skorstenen avgiva sitt värme till de
till förbränningshärden strömmande luft- och gasmassorna, som
sålunda förvärmas.

Från retorterna gå lodräta rör upp till den för flera retorter
gemensamma och ovanför dessa placerade första reningsapparaten,
som kallas hydrauliken. I denna avskiljes de allra grövsta med
gasen följande föroreningarna. Därefter går gasen vidare till de så
kallade kondensatorerna, som bestå av höga plåtcylindrar, vilka äro
genomdragna av rör med ständigt cirkulerande vatten, som håller
kondensatorerna avkylda. En liten bit ovanför kondensatorns
botten kommer gasen in och lämnar den vid dess topp. Genom
avkylningen avskiljes här den tjära, som icke redan i hydrauliken lämnat
gasen, utan fortfarande i mer eller mindre förgasat tillstånd har
kommit med in i kondensatorn. De kondenserade tjärdropparna
samlas i tornets botten och avrinna därifrån till stora
samlingsbrunnar, de så kallade tjärbrunnama.

En därpå följande reningsanordning, som gasen får passera, är
"skrubbern". Denna liknar till sin ytre gestalt kondensatorn, ty
även den utgöres av ett plåttorn, som emellertid är av större
dimensioner än kondensatorn, Skrubbern har också en annan uppgift
och i överensstämmelse därmed en annan inre byggnad. Den är
antingen fylld med koksstycken eller har ett gallerverk av träribbor.
Överst i skrubbern är en strilanordning, från vilken vatten silar ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free