Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Bergshantering och hyttväsen - Kol och petroleum - Petroleum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETROLEUM 219
hålen alldeles genomdränkt av olja, varför elden lätt nog kan sprida
sig och bliva ganska svår att begränsa.
Kring borrhålen uppsamlas den utslungade oljan i stora
bassänger, ur vilka den sedan uppumpas. Då oljan icke längre kommer
med tillräcklig kraft, få pumpar träda emellan och suga upp oljan.
Eller också företager man en sprängning nere i de djup, till vilka
borrhålet sträcker sig. Sprängningen utföres på det sättet, att en
hög cylinder av plåt fylles med nitroglycerin (se avdelningen om
sprängämnen i den kemiska industrin) och upphänges över borrhålet.
Då den sedan får nedfalla i borrhålet, kunna vi tänka oss, att den
med väldig kraft skall slå emot dettas botten. Emellertid
exploderar nitroglycerin vid även ganska lindriga stötar. Någon ytterligare
anordning för dess tändande behöves sålunda inte alls. Laddningen
är stor och explosionen är därför ytterst våldsam. Verkan utebliver
heller inte. Nere i djupet anställes en väldig förödelse och till och
med uppe vid jordytan göra sig verkningarna märkbara. De väldiga
mängderna av förbränningsgaser, som utvecklas vid nitroglycerinens
explosion, utöva ett starkt tryck på oljan i all synnerhet som
temperaturen där nere i djupet är högre än vid jordytan så att gaserna
ytterligare sträva att utvidga sig. Oljan slungas därför upp genom
borrhålet.
De tillsamman med oljan rikligt förekommande gasformiga
kolvätena uppsamlas även och tjäna i oljedistrikten till såväl
upphettnings- som belysningsändamål. Dessutom användas de som bränsle
i gasmotorer. Den spelar alltså samma roll som den ur stenkolet i
gasverken erhålla lysgasen. I många trakter stiger gasen av sig själv
upp genom sprickbildningar i jordskorpan och om den antändes bildar
den en ständigt brinnande låga. I forna tider, innan man visste huru
dessa lågor uppkommo, ansågos de bestå av en helig eld och blevo
föremål för verklig dyrkan. Groteskt verkar det emellertid, då man
hör en resandes skildring från ett tempel, som på ett ställe i
Kaukasien uppbyggts över en sådan "helig" låga. Jordgasen leddes
nämligen dit genom en rörledning och elden tändes endast då någon turist
önskade se den.
Den råa naftan kan vara gul till svartbrun och tunnflytande till
nästan sirapstjock beroende på sammansättningen. Den skimrar
något i grönt och har en mycket obehaglig lukt, ej alls att jämföra med
lukten av den renade fotogenen, som vi ju alla känna till. I vissa
oljor utskiljer sig vid kyla den fasta parafinen, varigenom oljan blir
grynig. Från bassängerna kring borrtornen föres oljan först till
slutna cisterner av trä eller järn i vilka den får avgiva ännu medföl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>