- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
238

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Bevattning och avvattning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

TREDJE DELEN. LANTBRUK OCH FISKE

upptager mycket värme, som annars skulle kommit växterna till
godo och påskyndat deras tillväxt. Detta är givetvis av största
betydelse i kallare klimat, där värmemängden icke är större än att
växterna mycket väl behöva allt vad de kunna få därav. För den
skull måste man icke endast bevattna utan även avvattna jorden
beroende på vad de för handen varande omständigheterna fordra.

Icke blott Egypten och Babylonien hade i forntiden storartade
bevattningsanläggningar. Även från Grekland och Rom omtalas
sådana och vi veta även att dessa folk genom torrläggning av sjöar
vunnit mycket odlingsbar jord. På många ställen finnas de gamla
bevattningsanläggningarna kvar, på andra hava de fått förfalla. I
våra dagar har man i sådana trakter åter börjat att göra
fördämningar i floderna och genom kanaler leda vattnet ut över det
omgivande landet, som sålunda åter blivit odlingsbart. I det nutida
Egypten har man genom mycket storartade sådana anläggningar
icke blott återvunnit de i forntiden odlade områdena utan även
från-rövat öknen nya vidsträckta fält.

Ett särskilt system har man numera kunnat tillämpa för att förse
sådana trakter med vatten, där inga floder finnas på någorlunda
rimligt avstånd. Det har nämligen visat sig, att på en del ställen
kan vatten upphämtas från betydande djup i eljest mycket torra
trakter. Man neddriver genom djupborrningar järnrör långt in i
jordskorpan och kan då påträffa underjordiska vattenströmmar,
varigenom man erhåller en så kallad artesisk brunn.

Fördelningen av vattnet på åkrar och ängar kan ske på olika sätt.
Ett system är att kringgärda fälten med vallar och sedan insläppa
vattnet, som då blir stående som en liten sjö och så småningom
sjunker ned i jerdén. Denna blir då ordentligt genomdränkt. En
sådan bevattning måste på åkrar företagas innan sådden sker. Man
kan också låta vattnet i ett tunnt lager långsamt flyta fram över
fältet eller också kan det släppas in i diken, som gå genom fältet,
och från dessa uppsugas av den kringliggande jorden. På senare tid
har man också anordnat bevattningen så, att vattnet strilar över
marken som ett regn. Detta är i många avseenden fördelaktigt och
många olika apparater hava konstruerats för att på bekvämt och
ekonomiskt sätt tillföra vattnet på detta sätt. Med vattnet låter
man ofta, oberoende av vilket bevattningssystem som användes, följa
gödselvatten för markens gödsling.

För avledande av det överflödiga vattnet anlägger man diken av
olika slag. Genom själva åkern gräver man mindre diken, som
kunna framdragas på olika sätt. Vid så kallad parallelldränering fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free