- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
240

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Jordens gödsling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

TREDJE DELEN. LANTBRUK OCH FISKE

ga och förbruka stora mängder därav. I naturen återföres de
viktiga ämnena till jorden, då gamla växter dö och multna.
Kulturväxterna däremot borttagas från sina växtplatser och därför skulle
jorden ganska snart bliva utsugen om icke ny växtnäring i lämplig form
tillfördes. Detta sker genom gödslingen.

Den ursprungligen använda metoden att gödsla jorden var att
tillföra "naturgödsel", det vill säga människors och djurs
uttömningar. Naturgödseln innehåller alla de ämnen, som växterna behöva,
men med nutidens intensiva brukningssätt är den icke tillräcklig utan
man måste dessutom använda sig av olika slag av
konstgödningsmedel. Stallgödseln kan heller icke av växterna upptagas direkt i den

form som den erhålles, utan den
måste först undergå en kemisk
omsättningsprocess eller rättare sagt
tvenne. Först bildas nämligen
genom förruttning ammoniak och
sedan av denna genom oxidation
salpetersyra. Bägge dessa
processer ske genom inverkan av
bakterier. Den bildade salpetersyran
förenar sig med i jorden
befintliga salter av kalium och kalcium till nitrater, som lösas i vatten
och upptagas av växterna.

Ett annat mycket egendomligt sätt att tillföra jorden
kvävehaltiga ämnen grundar sig också på en bakterieverkan. Man hade
länge vetat, att åkerjorden blev kväverikare genom att man på
densamma odlade ärtväxter. Då man nu visste, att andra växter icke
kunde tillgodogöra sig luftens kväve utan endast det i form av
nitrater i jorden förefintliga (och sålunda verkade enbart minskande på
jordens kvävehalt), trodde man, att ärtväxterna bildade ett undantag
från denna annars allmänna regel och tillskrev dem en förmåga, som
inga andra växter hade. Senare undersökningar visade emellertid
att det verkliga förhållandet var ett helt annat. Se vi på rötterna
till en ärtväxt, så finna vi på dem en mängd små knölar. I dessa
knölar leva, i symbios med ärtväxten, en särskild art av bakterier,
de så kallade kvävebakterierna, och det är just dessa, som ur luften
upptaga kväve och av detta bilda föreningar, som sedan kunna
upptagas av växterna. Det är icke obetydliga mängder av
kväveföreningar, som kunna tillföras jorden på detta sätt genom odling av till
exempel vicker, ärter eller dylikt, och man kan ytterligare uppdriva
kväveföreningsbildningen genom att vid eller före sådden av ärtväx-

Fig. 8. Konstgödselspridare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free