- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
267

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Stärkelse - Slakterier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLAKTERIER

267

av små skarpkantade bitar eller pressat till små skivor. Såsom ett
finsiktat pulver kallas det rismjöl.

Sågo är den till hårda, runda, genomskinliga små korn formade
stärkelsen av olika palmarter, särskilt den äkta sagopalmen.
Stammarna, som kunna innehålla ända till 400 kilogram stärkelse, fällas
och sönderskäras. Ur deras luckra inre vävnader utvinnes
stärkelsen genom vattentvättning. Av detta sagomjöl framställes sedan
sagogryn på det sättet, att den våta stärkelsen tryckes genom en sil
och de uppkomna små klumparna upphettas på en flat panna.
Genom skakning i säckar eller roterande trummor avrundas kornen fint.
På liknande sätt framställes den imiterade sagon av potatisstärkelse.

Dextrin är ett av stärkelse framställt klistermedel, som är
lösligt i vatten. Det erhålles genom röstning av potatisstärkelse vid
omkring 200 grader. Bättre sorter framställas genom upphettning
av stärkelse med något salpetersyra eller saltsyra. Som
ersättningsmedel för det vida dyrare arabiska gummit har det fått stor
användning som klistermedel för frimärken och etiketter samt till
förtjockning av färrrer och vid tryckning på tyg.

Slakterier. Kött är en näringsrik föda, men icke allt kött har
samma näringsvärde. Det av möjligast rena muskelfibrer bestående
är nämligen det bästa under det att däremot kött som innehåller fett
alltid också innehåller en del bindväv, och detta ämne kan icke
upplösas av vätskorna i människans tarmkanal. Det saknar sålunda
näringsvärde och minskar därför värdet av det kött, vari det
förekommer inblandat.

Av mycket stor betydelse för beskaffenheten av köttet är det sätt,
varpå djuret dödats. Blodet är en av de vätskor, som lättast råka i
förruttnelse, och det verkar därför skadligt på köttet, om icke blodet
fortast möjligt och så fullständigt sig göra låter avlägsnas ur det
slaktade djurets kropp. På samma gång vill man gärna
tillvarataga blodet för att därav bereda olika slag av blodmat. Man stack
därför i gamla tider djuret vanligen i halsen så att ena sidans
halspulsåder avskars och detta utan att på förhand hava bedövat
djuret. Döden inträffade givetvis allt annat än omedelbart och djurets
hjärta fortfor sålunda att arbeta, varigenom en god del av blodet
"pumpades" ut.

Ett sådant slagningssätt var ju oerhört grymt och man
använder därför numera andra metoder. Ett vanligt sätt är att anbringa
en slaktmask på djurets huvud. I slaktmasken finnes ett stålstift
placerat, och detta tränger vid ett kraftigt slag av en klubba in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free