- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
271

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Tillverkning av konserver

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILLVERKNING AV KONSERVER

271

Alldeles självfallet är, att de icke få vara av den art, att de förstöra
det födoämne, som de skola skydda.

Våra kraftigast bakteriedödande medel äro långt ifrån att fylla
dessa krav, varför de heller icke kunna komma ifråga för
konserveringsändamål. Det sedan allra äldsta tider använda kemiska
medlet för konservering är salt, vanligt koksalt, antingen i fast form
eller i mer eller mindre starka lösningar. Saltet är ju på samma
gång en krydda för många matvaror, men för att göra dessa
hållbara, får man ofta använda större saltmängder än vad som är
välsmakande. Dessutom få vi komma ihåg, att ehuru koksalt är en
absolut nödvändig beståndsdel av vår föda och spelar en synnerligen
betydelsefull roll i livsprocesserna i vår kropp, så verkar dock
större mängder därav förgiftande. För att nå upp till en skadlig
dos av koksalt, måste vi dock taga ganska mycket. Vid insaltning
av kött tillsättes ofta litet salpeter, enär köttet därigenom lättare
bibehåller en aptitligare röd färg än vad som är fallet vid
användande av enbart koksalt. Salpetermängden får emellertid vara ganska
ringa, enär en märkbar bismak annars lätt uppkommer.
Konservering av kött genom insaltning förekommer ju i varje hushåll, men
den drives också i stor skala och massor av insaltat kött och fläsk
framställas och exporteras särskilt i Amerika och Australien.

Till de kemiska konserveringsmetoderna hör också rökning. Det
material, som skall rökas, upphänges i röken från bok-, björk- eller
ekved. Temperaturen försöker man att hålla vid ungefär 25 grader.
Härunder sker tvenne saker. Dels torkar materialet och dels blir
det inpyrt med en del i röken förekommande antiseptiska ämnen till
exempel fenol (karbolsyra) och kreosot med flera. Genom
torkningen minskas livsmöjligheterna för de förruttnelsealstrande
bakterierna, och av de antiseptiska ämnen, som röken innehåller, dödas
de. Många gånger nöjer man sig med att endast lätt salta och
sedan torka köttet starkt. Även sådant torkat kött har en betydlig
motståndskraft mot förruttnelse.

Det salt, som sättes till vanligt smör, är heller icke endast för
att förbättra smaken utan även för att göra det hållbarare. Vid
konservering av andra födoämnen komma också andra kemiska
konserveringsmedel i fråga. För att omtala de vanligaste kunna vi
nämna alkohol, ättika, salicylsyra med flera. Framställningen av
alkohol kommer att behandlas i sitt särskilda kapitel, salicylsyra
framställes ur den från gasverken härstammande stenkolstjäran och
ättikfabrikationen skola vi här med några få ord beröra.

Ättika är en färglös till brungul vätska med stickande lukt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free