- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
281

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Sockertillverkningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOCKERTILLVERKNINGEN

281

Som medel att avlägsna ickesockret har man funnit kalk vara
det billigaste och även i andra avseenden förmånligaste. Man
tillsätter sålunda kalk och uppvärmer blandningen medelst ånga i
särskilt konstruerade kittlar. Kalkens verkan är härvid tvåfaldig.
Dels förenar den sig nämligen med sockret till en löslig förening,
sockerkalk, dels bildar den med ickesockret svårlösliga fällningar.
Utfällningen av kalken åstadkommes genom att inleda kolsyra i
kitteln. Till förhindrande av allt för stark skumbildning äro
kittlar-na försedda med omrörningsanordningar.

Den saft, som på detta sätt erhålles är emellertid fortfarande
behäftad med en del föroreningar, till vars avlägsnande man
använder benkol, som enligt vad vi sagt i kapitlet om kol har en mycket
stor förmåga att i sina porer binda en mängd föroreningar. Saften
får sila igenom höga cylindrar fyllda med kol och samlas sedan i
cylindrarnas botten. Vid denna filtrering kan det inte hjälpas, att
en del av sockret stannar i kolet tillsamman med föroreningarna.
Då kolet givetvis efter en tids användning blivit så inmängt med
föroreningar, att det inte kan upptaga mera, måste det då och då
undergå en reningsprocess själv. Denna består i behandling med
en syra. vanligen saltsyra och en därpå följande kokning i sodalut.

De förluster, som genom filtrering med kol icke kunna undvikas,
har man på senare tid med framgång sökt att kringgå genom att
utföra reningen medelst kalk så noggrannt, att kolfiltreringen
därigenom onödiggöres. I stället låter man sockersaften undergå
ytterligare en behandling med svavelsyrlighet eller en blandning av
denna med kolsyra, varefter saften drives genom en vanlig filtrerpress.

Under reningsprocesserna har emellertid sockersaften blivit
ganska mycket utspädd med vatten och måste därför koncentreras.
Den fylles för detta ändamål på vakuumapparater, som uppvärmas
medelst ånga. Tack vare det genom pumpning sänkta trycket
inträffar kokningen redan vid en åtskilligt lägre temperatur än den
annars skulle hava gjort. Vattnet bortgår och allt eftersom
lösningen blir mera koncentrerad utskiljes ännu mera kalk, som i en
efterföljande filtrering avlägsnas. Den på filtrum kvarstannade
massan innehåller något socker, som genom pressning kan utvinnas.

Efter filtreringen får sockersaften ytterligare koncentreras
genom förnyad kokning i vakuum apparat. Om man då har en mindre
god saft, som endast skall inkokas till sirap, heter det att man kokar
"blank". Är däremot saften fullgod och ren, kokar man som det på
fackspråket heter på "korn", vilket avser utkristallisering av socker.
Kokningen på korn får göras med största försiktighet, ty om kok-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free