Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Fiske - Fiskodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKODLING
315
vidare starkt anfästande men fäster sig dock på enriset, om den
efter befruktningen icke blivit alltför länge sköljd. Utlägges
rommen direkt på gallerbottnen, är det emellertid fördelaktigt att genom
tämligen långvarig sköljning minska dess anfästningsförmåga och
därmed förhindra dess sammanklibbande i större klumpar.
Utsättning av gäddyngel i enkonstgjord, torrläggbar fiskdamm
avser som regel endast att, såsom man säger, försträcka ynglet före
utplanteringen i en sjö. Denna försträckningsperiod i dammen får
icke bliva lång, då gäddan redan på ett mycket tidigt stadium visar
sin rovdjursnatur och börjar angripa alla något mindre försigkomna
kamrater. Ju längre gäddynglet hålles i dammen, desto mera
decimeras därför dess antal. I allmänhet torde det vara bäst att redan
efter 3—4 veckor utfiska en för försträckning av gäddynglet använd
damm. Har näringstillgången i dammen varit god, kan ynglet då
redan ha uppnått en längd av 7—8 cm. eller därutöver.
Även rom av braxen konstbefruktas ibland. Då denna rom
emellertid är starkt anfästande, måste befruktningen av densamma
ske i vatten och på enris. Man kan emellertid skaffa sig befruktad
braxenrom även genom at placera enbuskar eller annat ris under
ryssjor, som utsatts för fångst av lekande braxen. Kvistar med
vidhängande braxenrom kunna sedan avskäras och överflyttas i
sådana kläckningslådor, som användas för gäddrom.
Befruktad rom av gös erhålles bäst, om man invändigt bekläder
på lämplig plats — t. ex. i en åmynning — utsatta, stora träsumpar
med enris och därefter insätter två à tre par fullt lekmogna gösar
i varje sump. På lämpligt sätt förpackad kan sedan den på riset
fastnade rommen transporteras långa sträckor på järnväg och på
bestämmelseorten kläckas i enkla kläckningslådor, som placeras i den
damm eller sjö, för vilken ynglet närmast är avsett. Det nykläckta
göhynglet är mycket litet och tar sig därför själv ut ur
kläcknings-lådoma, om dessas gallerbotten icke är alltför finmaskig. För att
göra det lättare för ynglet att komma ut ur lådorna, är det
fördelaktigt att i dessas sidoväggar göra gallerfönster.
Vid odling av karp och sutare användes varken leksumpar,
kläckningslådor eller andra apparater, utan fisken får leka fritt antingen
i för ändamålet särskilt anlagda lekdammar (vid karpodling) eller
också i större tillväxtdammar (vid sutareodling).
Karplekdammarna äro som regel helt små (300—500kvm.) och
böra vara så belägna, att de när som helst kunna tappas och åter
fyllas med vatten. De böra också ha en fast, gräsbeväxt botten och ett
skyddat, soligt läge. En karplekdamm får större delen av året stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>