Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Muskel-, vind- och vattenkraftmaskiner - Inledande begrepp - Olika energiformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"20 FÖRSTA DELEN. MUSKEL-, VIND- O. VATTENKRAFTMASKINER
Vi nöja oss med att påpeka, hurusom en hammare blir varm under
arbetet, hurusom vilden för att göra eld gnider två trästycken mot
varandra etc. etc. Vi kunna nu fastslå, att värme kan alstras
genom arbete eller rörelseenergi — vilken är samma energiform,
båda mätas i kgm. — och att arbete kan alstras av värme, veta vi genom
att t. ex. tänka på ångmaskinen.
En för tekniken synnerligen viktig fråga är: huru mycket
värme alstras av en viss arbetskvantitet och omvänt? Engelsmannen
Joule har utfört de första experimenten och beräkningen häröver,
och han kom till det resultatet, att den värmemängd, som åtgår för
att uppvärma ett kg. vatten 1° Celsius, och vilken kallas en
kilogramkalori (kgcal.), förmår lyfta 424 kg. en meter högt eller 1 kg.
424 meter. Omvänt påvisade han, att denna energikvantitet, som vi
benämna 424 kilogrammeter (kgm.), förmådde frambringa en
vär-inemängd av en kilogramkalori. Senare, mera noggranna, försök
ha givit till resultat siffran 427, och man säger att 1 kgcal. är e k v
i-v a 1 e n t med 427 kgm., eller att denna arbetsmängd är den
mekaniska värmeekvivalenten.
En annan såväl för den teoretiska fysiken som för tekniken
ytterst viktig grundsats uppställdes och bevisades i mitten av förra
århundradet av företrädesvis tyskarna Mayer och Helmholtz.
Denna grundsats är: Lagen om energiens
oförstörbarhet. Den lär, att energi visserligen kan omvandlas i många
former, vilka alla ej äro lika lätta för människan att bemästra,
men den kan ej förintas, likaväl som den ej kan uppstå ur intet.
I och med denna naturlag avlivades alla de perpetuum mobile
fantasier, vilka i århundraden lockat "uppfinnare" att söka konstruera
en kraftmaskin, som gick evigt utan någon energiuppoffring. Dessa
spekulationer, som dock ha ett visst intresse ur utvecklingshistorisk
synpunkt, behandlas längre fram i detta band. Vi skola i stället
klargöra, huru de olika energiformerna mätas, och välja vi för
klarhetens skull några nära till hands liggande exempel.
Lägesenergien av t. ex. vattenmassan i en högt belägen
vatten-reservoir mätes av dess höjd över t. ex. havets nivå multiplicerad
med vattenmängdens vikt. Som förut nämnts utvinnes energien i
allmänhet i form av den rörelseenergi, vari vattenmassans
lägesenergi omsättes vid dess strömning mot havet.
Rörelseenergien växer med hastighetens kvadrat och kroppens
vikt eller rättare sagt kroppens massa, vilken är kroppens vikt
dividerad med tyngdkraftens acceleration. Formeln för beräkning
av en kropps rörelseenergi är ^ mv2, där m betyder kroppens massa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
