Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångmaskiner - Ångmaskinens utveckling från Heron till James Watt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN HERON TILL JAMES WATT 63
samma och utströmmar genom mynningarna, tvingas kulan i
rotation i en riktning motsatt den, vari ångan utströmmar, alltså enligt
samma reaktionsprincip, som karaktäriserar det Segnerska
reaktionshjulet, vilket vi förut omnämnt som urtypen för vattenturbiner
enligt reaktionsprincipen. Med samma rätt skulle man också kunna
anse Herons ångkula som urtypen för en annan mycket betydelsefull
värmekraftmaskin, nämligen ångturbinen. Då ångan emellertid ej
nådde något större tryck utan
strömmade ut med liten hastighet, kunde
säkerligen denna apparat ej användas
för utförande av något arbete.
Den stora kraften hos innespärrad
ånga, då trycket alltså genom
fortsatt uppvärmning kan stegras ända
tills kärlet brister, synes ha varit
känd åtminstone av de gamla
germanerna. Hemligheten torde tidigare
även i detta fall ha legat i prästernas
händer, åtminstone att döma efter en
avgudabild, som ännu förvaras i
Son-dershausen i Tyskland, och vilken
forntidens präster betjänade sig av
för att giva folket tillkänna gudens
vrede. Bilden är av koppar, ungefär
sextiofem centimeter hög och ihålig.
De enda öppningarna äro de båda ögonen. Man antager att de
hedniska prästerna vid gudstjänsten fyllde bildstoden med vatten, satte
en propp hårt fast i vardera ögat och upptände eld inuti tronen, på
vilken avgudabilden satt. Då vattnet kommit i kokning och
eldningen fortsattes, uppstod snart tillräckligt ångtryck för att med en
knall driva ut propparna ur ögonen, ur vilka sedan ångan
strömmade och insvepte gudabilden i ett töcken, varigenom gudomens
vrede på ett åskådligt sätt framställdes för den skräckslagna menigheten.
Långt senare finna vi i en bok, författad omkring år 1615 av S
a-lomon deCaus, till börden fransman, men ingeniör och
byggmästare hos kurfursten av Pfalz, en beskrivning över hurusom man
kan bringa en stark ihålig kopparkula att explodera, om man först
fyller den med vatten, tätar den och sedan uppvärmer den.
Omkring femtio år därefter beskriver en engelsk uppfinnare,
markisen av Worcester, i sin bok, "Hundra
uppfinningar" hurusom han fyllt en kanon till tre fjärdedelar med vatten,
Fig. 3. Herons ångkula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
