Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Mekaniska, pneumatiska & hydrauliska kraftöverföringsmedel - Mekaniska kraftöverföringsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISKA KRAFTÖVERFÖRINGSMEDEL
157
Från koppen får oljan långsamt droppa ned genom ett hål i
lagerskålen. Fig. 74 visar ett lager med smörjkopp. Emellertid är detta
sätt att smörja varje lager för sig obekvämt, då det gäller stora
maskiner med många lager, som ständigt skulle behöva tillses. Därför
har man ansett det fördelaktigt att anordna s. k. centralsmörjning.
Den tyska firman Bosch, bekant för sina tändstift och
magnetapparater för automobiler, har på sista åren infört i marknaden en
utmärkt väl utförd smörjapparat (lubrikator). Smörj apparaten består
av en behållare med olja. En liten vevaxel, som drives från
maskinen, pressar med jämna mellanrum ut ett par droppar olja i var och
en av de rörledningar, som från behållaren föra till vart sitt lager.
Denna anordning att pressa ut oljan i stället för att låta den rinna,
som den själv vill, kallas för trycksmörjning. Genom denna metod
vinnes säkerhet för att verkligen oljan kommer till lagret. Vid en
del maskiner, huvudsakligast mindre användes en enkel smörj
nings-raetod som kallas plasksmörjning och som består i att t. ex. en
vev-tapp för varje gån g den svänger runt doppar ned i olja.
Även de bästa glidlager hava emellertid en icke ringa friktion. Det
insågs redan tidigt att man skulle vinna en hel del kraft, om lagren
gjordes bättre och det som då låg närmast tillhands var att förse
dem med rullar. Redan den store konstnären Leonardo da Vinci
föreslog att använda dylika rullar för att underlätta vridningen av en
axel. En mera genomförd konstruktion av rullager utfördes i slutet
av 1700-talet av den franske fysikern Coulomb, men först med
cykeltillverkningen i England kommo rullager att utföras mera
fabriksmässigt. Kullagret lär visserligen tidigare hava tillkommit i
Frankrike, men det var även här cykelfabrikanterna i England, som
först på allvar började använda det. Enklast består ett kullager av
en krans av kulor, som ligga mellan axeln och lagerringen och
hindras att förskjuta sig längs axeln genom en ränna i denna eller
lagerringen. För att förenkla användandet av kullager och slippa att
bearbeta axeln eller själva lagerhuset så utföras numera kullagren
endast såsom två ringar med mellanliggande kulor.
Kullagerfabrikationen har här i Sverige blivit en verklig storindustri, som tillverkar
lager i standardutförande av de mest olika typer och storlekar. För
att ett kullager skall vara gott måste mycket höga fordringar ställas
på både material och utförande. Kulorna skola vara absolut lika
stora, av bästa stål, väl härdade och polerade. Löpbanorna på de
ringar, som kulorna löpa i, måste vara lika hårda och så noggrant
utförda, att kulorna varken ligga an mot för stor eller för liten yta.
Löpbanorna äro därför skålformiga men dock mindre buktig än ku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
