Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Framtidens kraftkällor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 TREDJE DELEN.. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
nar sålunda i fjorden, medan det sjunker på andra sidan om
slussportarna. Tre timmar efter flodvattnets högsta låge, är nivåskillnaden
tillräckligt stor, för att vattenhjulen kunna sättas igång. Driften
kan sedan pågå i sex timmar för att sedan åter avbrytas.
Naturligtvis är det en olägenhet, att anläggningen endast kan utnyttjas med
sådana avbrott, vilka t. o. m. förskjutas under dygnets timmar, då
ju tiden mellan ebb och flod är 12 timmar och 24 minuter.
Vid flera projekt, som uppgjorts för större anläggningar, har man
på olika sätt sökt undvika olägenheten med driftsavbrotten. En
tidvattensanläggning projekterades sålunda strax före krigsutbrottet i
Danmark på Jyllands västkust, där man genom anläggande av
hjälp-bassänger beräknade kunna hålla driften i gång praktiskt taget hela
dygnet. Denna anläggning har emellertid icke kommit till utförande,
och det är troligt, att kalkylerna äro byggda på allt för optimistisk
grund.
Allt för stora förväntningar torde man icke böra ställa till
havens energi, vare sig den uppträder i form av vågrörelse eller
ebb-och flodfenomen. Svårigheten att kunna koncentrera kraften gör,
att anläggningarna bliva allt för dyrbara, för att det ekonomiska
utbytet, som därigenom vinnes, skall kunna motsvara de härför
erforderliga kapitalutläggen.
Jordens inre värme. En annan energikälla, som hittills helt
obetydligt kommit till utnyttjande, är själva jordklotet med dess höga
temperatur i de inre delarna. Vulkanerna och de på sina håll
uppträdande varma källorna förde tanken på, att jordytan består av ett
tunt skal, omgivande en glödande massa. Detta antagande har
sedermera vunnit bekräftelse genom temperaturmätningar i djupa
schakt, varvid man funnit, att temperaturen stiger hastigt med
djupet. Det ligger då nära till hands, att man söker tillgodogöra sig
denna värme för industriellt bruk. Man har därvid endast att söka sig
tillräckligt långt in i jordens innandöme — vid 6 kilometers djup
beräknas temperaturen till c:a 180° —, och sedan i rör nedleda
vatten till de varma ställena, där vattnet övergår i ångform. Genom
andra rör uppledes så ångan till jordytan och användes för drivande
av ångmaskiner eller turbiner. Detta är dock icke så enkelt, som
det kanske låter. Till att börja med blir det förenat med stora
tekniska svårigheter att utföra de erforderliga grävningarna och
sprängningarna vid den höga temperaturen. Vi hava i del I av detta
arbete sett, vilka stora svårigheter som temperaturen i
Simplontun-neln vållade för arbetets utförande, och dock översteg denna aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
