Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krutet gör sin entré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
Förtjänsten av att ha uppfunnit det korniga krutet har
tillskrivits den nämnde munken Schwarz, men det är troligt att så inte är
fallet. Man vet att han hembjöd en uppfinning åt styrelsen för
Venedig, men troligen var det inte krutet uppfinningen gällde utan ett
sätt att gjuta metaller så att de blevo lämpligare för gjutning av
kanoner. Det uppges för övrigt att venezianarna för att vara säkra
på ensamrätten till denna uppfinning höllo uppfinnaren fängslad.
Han vore väl i så fall dock inte det första offret för hemlighållandet
av en uppfinning. Annars är det särskilt på de militära
uppfinningarnas område den största hemlighet iakttages. Det gäller ju att
inte genom en uppfinnings
utsläppande sätta fienden
ett lika gott vapen i handen
som det man själv avser att
ha till hans överraskning.
Uppfinningen av det
korniga krutet torde ha giorts
i mitten av femtonde
århundradet, och det betydde
ett stort framsteg för
eldvapenstekniken. Förr
hade krutet varit blandat med
större och mindre partiklar
om varandra, men det kunde självfallet inte under sådana
förhållanden antända så lätt och snabbt eller med andra ord åstadkomma en
så snabb explosion, likartat verkande i hela blandningen. Även om
man försökte att göra en sådan blandning så jämn som möjligt blev
den omskakad och ojämn under transporter. Sedan man funnit på
att pulvrisera krutets ingredienser, sex delar salpeter, en del kol och
en del svavel, hade man ett krut, som var väl brukligt för såväl
krigs-som jaktbruk. Numera sker naturligtvis förmalningen i mekaniska
kvarnar men förr använde man trampkvarnar. Beståndsdelarna
krossades, blandades och förtätades sedan till vad man kallade
krutkakor sedan massan med vatten gjorts till en deg. Dessa kakor
söndermaldes sedan mellan valsar, vanligen med refflade ytor.
För att uppnå största möjliga framdrivningskraft hos krutet i
vapnen omarbetade man ingredienserna och förbättrade
sammansättningsförhållandet. Ett senare tillkommet krut är bomullskrutet,
vilket är ett mycket starkare sprängämne än det vanliga krutet, men
det har inte fått samma användning på grund av sina från det
vanliga krutet något avvikande egenskaper. Senaste uppfinningen på
Fig. 10. Lavettkanon med skytt i färd med
att ladda (femtonhundratalet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
