Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Det gamla och det nya krutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GAMLA OCH DET NYA KRUTET
63
vad vi ovan sagt fallet var med de äldsta, endast består av dessa
ämnen blandade i finpulvriserat tillstånd, så är dess verkan icke så
kraftig. Förbränningen går nämligen icke så hastigt, då givetvis en låga
icke så lätt tränger sig fram mellan de tätt liggande fina kornen
som mellan grövre korn, som lämna större mellanrum mellan
varandra. Den lättantändlighet som man bör kunna fordra av krutet
för att skottet icke skall klicka, i all synnerhet då man endast hade
mycket primitiva
tändanordningar, var
det heller icke så
mycket bevänt rned.
Dessutom har ett
krut av den angivna
beskaffenheten den
olägenheten, att
förstöras vid längre
transporter, ty
genom den skakning,
som det därunder
utsättes för, skilja
sig de olika
beståndsdelarna åt på
grund av sin olika
specifika vikt i större eller mindre grad.
På grund av de nämnda olägenheterna sökte man att åstadkomma
förbättringar av krutet och dess framställning. Sålunda hittade man
på, att av den finpulvriserade krutblandningen genom tillsats av
litet vatten göra en deg, av vilken man sedan kunde forma krutkorn
med vilken som helst storlek och form man önskade.
Uppfinningen att göra krutet kornformigt härstammar från det
femtonde århundradet. Emellertid var det knappast förr än på
sextonhundratalet, som ett krut kunde framställas med sådana
egenskaper, att dess användande för krigsbruk icke medförde allt för stora
svårigheter i fråga om transporter och förvaring såväl som
lättantändlighet och hastig förbränning.
Krossningen av materialet till krutframställningen försiggår
numera vanligen i så kallade kulkvarnar, som i huvudsak bestå av
roterande trummor, i vilka kulor av metall (eller vid krutfabrikationen
ofta av trä) kastas omkring och därunder krossa och söndermala det
inlagda materialet. Dylika kulkvarnar kunna också användas för
beståndsdelarnas blandning.
Fig. 62. Krutprovningsapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
