Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Seglande krigsfartyg - Svenska flottan i forna dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FLOTTAN I FORNA DAGAR
97
Men nu nalkas vi segelkrigsskeppens sista dagar. Maskiner
började införas för fartygens manövrering och framdrivande, och det
behandlas längre fram.
Svenska flottan i torna dagar
Redan från den tid, då de olika landskapen, som kommo att
utgöra Sverige, sammansvetsades till ett rike, kan man tala om
uppkomsten av en svensk örlogsflotta. När fara hotade landet och
rikets styresmän beslutat ett väpnat motstånd eller då det gällde att
draga i härnad mot främmande folk, kunde sveakonungen uppbåda
folk i olika landsdelar till "ledung", i vilket vanligen de olika
härade-nas skepp deltogo.
De fria jordägarna voro indelade i skeppslag och hamnlag, vilka
det ålåg att bemanna och utrusta de skepp landets konung behövde.
Emellertid var det så med den svenska flottan, att den efter att ha
intagit den höga ställning den gjorde under vikingatiden, kom i ett
förfallstillstånd.
Svenska flottan var "en hop skärjebåtar och annat prackeri, ther
varken hjelp eller tröst medförde", då Gustav I började sin regering.
Så såg det alltså ut 1523, och konungen, som klart insåg en flottas
betydelse, skyndade sig att skaffa flera fartyg och sätta de gamla i
bättre skick. Det var också ett trettiotal krigsskepp han kunde
efterlämna, och under Erik XIV:s regering bragtes vår flotta till
verkligt hög nivå.
Rikets allmänna medel togos under denna tid i bruk för flottans
underhåll, men en del städer underhöllo ett antal krigsskepp.
Flottans proviantering voro alla skyldiga att biträda vid. Endast adeln
var befriad härifrån. År 1566 uppgick svenska flottan till inte
mindre än ett sjuttiotal skepp med omkring sju tusen mans besättning,
och denna ansenliga flotta var beväpnad med cirka två tusen kanoner.
Konungen var flottans högste herre och ledare. Men sjövapnet i
Sverige råkade snart i förfall på nytt. Under Johan III :s och Karl
IX :s regeringar kom vår flotta i lägervall.
Därpå följde en uppryckningsperiod, som varade under tre
regenter, Gustav II Adolf, Kristina och Karl X. Nydaningen kan sägas
ha gjorts av den framsynte och energiske Klas Flemming, och ett på
denna tid tillkommet verk, amiralitetskollegium, bidrog till att åt
flottan förläna en ordnad ledning. Kollegiet grundades 1617 och or-
V 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
