Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Ångans och pansarets införande på krigsfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
Fig. 95. Engelska pansarfregatten "Warrior".
ställande, och han erhöll av John Ericsson ritningar till ett liknande
krigsskepp. Sedan man lyckats intressera kronprins Oscar,
sedermera Oscar I, för saken, och sedan 1844—45 års riksdag beviljat
medel, byggdes Sveriges första ångdrivna
krigsfartyg. Det var ångkorvetten "Gefle", som sjösattes
år 1848.
Även franska flottan beställde år 1843
ritningar till ett liknande fartyg och engelsmännen
kunde nu ej annat än följa exemplet. John Ericsson
fick sålunda år 1844 göra upp ritningar till den
engelska korvetten "Amphion". Det säges att
amiralitetet nu fick betala ej mindre än 360,000
kronor härför.
Konstruktionen av allt kraftigare kanoner
förde snart tanken på att medelst pansarskydd
förläna fartygen större motståndsförmåga mot
artilleriets förödande inverkan. Långt före de
första ångdrivna krigsfartygens tillkomst hade
man byggt flytande pansarbatterier, där
fartygssidorna av trä överkläddes med järnplåtar. Sedan
man inom handelsmarinen med framgång byggt
järnfartyg framlades flera förslag att även
bygga krigsfartygen av järn. På 1840-talet
utarbetade den snillrike franske skeppsbyggmästaren
Dupuy de Löme sålunda ett förslag till ett
järnfartyg med ett 15 cm. tjockt pansarbälte i
vattenlinjen. Myndigheternas åsikt, att pansarbältets
tyngd äventyrade fartygets säkerhet, stod dock ej
att ändra.
Emellertid inträffade några år senare en
krigshändelse, som klart ådagalade träskeppens
fullständiga oförmåga att uthärda elden från dåtida
bombkanoner. En turkisk eskader, bestående av
sju fregatter, två korvetter och två små ångare
blev vid Sinope år 1853 fullständigt tillintetgjord efter en mycket
kort strid med sex ryska segel-linjeskepp, vilka alla voro bestyckade
med bombkanoner. Turkarna hade ej bomber och hunno knappast
tillfoga fienden någon skada förrän deras fartyg stodo i brand.
Lärdomarna från slaget vid Sinope förmådde Frankrike att bygga
fem stycken flytande pansarbatterier. Man kan knappast kalla dem
de första pansarskeppen, ty de voro icke några verkliga sjögående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
