Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Ångans och pansarets införande på krigsfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGANS O. PANSARETS INFÖRANDE PÅ KRIGSFARTYG 103
örlogsfartyg, huru lämpliga de än visade sig för sitt närmaste
ändamål. Deras längd var 49 m., bredden 12,7 m. och djupgåendet 2,4 m.
Skroven voro av trä och deras låga sidor bekläddes fullständigt med
järnplåtar av 10
cm. tjocklek från
Y% meter under
vattenlinjen upp
till relingen. Det
översta ekdäcket belades även med tunn plåtbeklädnad. Ursprungligen
försågos de med master och segel, ty man kunde på denna tid ej
tänka sig ett örlogsfartyg utan rigg. De hade emellertid även en
ångmaskin, som drev en propeller, och snart borttogs riggen såsom
alltför hindersam. Varje fartyg hade 18 kanoner och 300 mans
besättning.
Frankrike var vid denna tid invecklat i krig med Ryssland, det
s. k. Krimkriget, och så snart tre av pansarbatterierna voro färdiga,
sändes de under eskort av några fregatter till Svarta havet. Den
15 oktober 1855 anlände pansarbatterierna jämte sextiosju äldre
fartyg utanför Kinburns
fästningsverk. De förra
ankrade på c:a 800
meters avstånd från detta
och besvarade
fästningsverkets eld med sina
kraftiga bredsidor. De
övriga fartygen deltogo
i bombardementet på
längre avstånd. Målet
för den fientliga elden
blev inom kort
pansarbatterierna, och de
kommo också att helt avgöra
striden. Deras kanoner
åstadkom stor förödelse i fästningen, under det att dennas kulor
blott studsade mot fartygens starka järnsidor. Under den häftiga
striden förlorades blott två man å pansarbatterierna, under det att
fienden led stora förluster. Då fästningen efter fyra timmars
strid måste kapitulera, hade pansarets överlägsna stridsvärde segrat.
Genom denna drabbning inleddes den allt sedan dess pågående
rastlösa tävlan mellan kanonen och pansaret. Pansarbatteriernas
ringa sjöduglighet och manövreringsförmåga var emellertid så på-
Fig. 97. John Ericssons vridbara kanontorn.
Fig. 96. John Ericssons "Monitor".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
