Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Det moderna sjökrigets vapen och skyddsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODERNA SJÖKRIGETS VAPEN O. SKYDDSMEDEL 123
ning, har man på allra senaste konstruktioner så att säga inbyggt
bulgen i fartyget.
Moderna slagfartygs stora motståndskraft kom till synes i flera
av världskrigets drabbningar. Så var t. ex. under Falklandsslaget
de tyska kryssarna "Scharnhorst" och "Gneisenau" utsatta för en
häftig beskjutning av överlägsna engelska stridskrafter. Sedan
"Scharnhorst" under 2 14 timme beskjutits med 30,5 kanoner på c:a
12,000 meters avstånd uppstod eldsvåda ombord, en skorsten var
nedskjuten och flera kanoner obrukbara. Fartyget fortsatte dock
kampen och bringades först en timme därefter att sjunka.
"Gneise-nan" överöstes i fyra timmar med 30,5 cm. projektiler och först
sedan 600 man av besättningen försatts ur stridbart skick och
ammunitionen var slut sänktes fartyget. De engelska fartygens skador
uppgivas vara små, trots det att ett av dem fått 18 fullträffar av
tyskarnas 21 cm. projektiler.
För avlägsnande av fientliga mineringar företagas s. k.
minsvepning, d. v. s. grundgående mindre fartyg gå parvis fram över
minfältet med en ståltross mellan sig. Ståltrossen är inlagd med
skärtrådar av specialstål, varigenom minornas förankringswire
avskäres och minorna flyta upp och oskadliggöras.
Minsvepningen är ett mycket mödosamt företag, och önskemålet
att förse fartyget med direkta minskydd framkom under
världskriget. En engelsk sjöofficer konstruerade ett dylikt, vilket benämnes
p a r a v a n. Denna består av två torpedformade flytkroppar av
stålplåt, vilka på ett visst avstånd framföres på visst vattendjup på
vardera sidan om fartyget medelst vid dettas förstäv fästa
ståltrossar. I flytkroppens främre del är en kraftig stålkäke anordnad, som
skär av en fångad minas förankringstross, då denna tvingas att glida
mot käken. Minan flyter därpå upp.
Fördelen med dessa paravansvep är att ett fartyg kan gå med full
fart genom ett minfält, som ej hunnit eller kunnat svepas på vanligt
sätt. Visserligen skyddas ej själva stäven, men den vattenkudde, som
bildas framför denna vid hög fart, kastar undan minan, vars tross
då omedelbart fångas av paravantrossen. För verklig rensning av ett
minfält är emellertid det vanliga minsvepningssystemet att föredraga.
Förutom minspärrar kom under världskriget s. k. nätspärrar
till användning för att förhindra undervattensbåtars framträngande
genom en farled. I ett dylikt av grova stålringsmaskor bestående nät
skulle den fientliga u-båten fastna. Som motvapen anordnades på
u-båten s. k. n ä t s å g, bestående av en kraftig stålsåg, vilken utgår
från förstäven i sned riktning uppåt. Sedan u-båtar försedda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
