- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 5. Vapen och instrument /
144

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Från solvisaren till kronometern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•356 ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER

fann stor utbredning, och särskilt var det trakterna kring Rhen,
Italien, Flandern och England, som stodo högt i ropet beträffande
ur-makeriet.

Man började på trettonhundratalet att sätta upp tornur, men de
voro så dyrbara, att det inte var vilken stad som helst som hade råd
att taga ett sådant i bruk. Det första tornuret — lodur — lär ha
uppsatts i Dijon år 1332, och sedan följde städerna Padova, 1344,

Bologna, 1356, Augsburg, 1364,
Breslau, 1368, och Strassburg och
Paris följde Dijons exempel 1370.
För att uppsätta uret i Paris
inkallade Karl V den berömde tyske
urmakaren Heinrich von Wiek.

Lodet i Parisuret vägde endast
tvåhundrafemtio kilogram, men
annars var det dubbla inte alls
ovanligt. Parisuret var även i annat
avseende åtskilligt förfinat, det förde
bland annat inte sådant buller som
annars var förenat med dessa
stora tornur. Att det var prima
saker bevisas därav, att uret
begagnades en fem hundra år fram i
tiden.

Att ha ett ur i hemmet
betraktades som en förfärlig lyx, något
rent av furstligt överdådigt.
Nürnberg intog ganska snart
rangplatsen bland urtillverkande städer, och det var också därifrån
konung Filip den sköne förskaffade sig ett ur, och det var troligen det
enda ur i hans rike.

Urets mekanism är så inrättad, att lod eller en spänd fjäder sätta
ett flertal hjul i rörelse, och hjulen äro så anbringade, att de gripa in
i varandra. Emellertid skulle ju hela lodets tyngdkraft eller fjäderns
spännkraft raskt uttömmas om ingen regleringsmekanism funnes i
uret. Man måste giva uret vad man kallar en gång. Det sker
nämligen detta i uret, att mekanismen skrider framåt med små steg
omväxlande med uppehåll i gången.

Regleringen sker i pendelur med pendeln och i andra ur —
särskilt i fickuren — med den så kallade oron. En sådan regulator som
pendeln har uret naturligtvis haft i alla tider, tänker man, men det-

Fig. 7. Ankaret från ett urverk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/5/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free