- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 5. Vapen och instrument /
147

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Från solvisaren till kronometern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN SOLVISAREN TILL KRONOMETERN

147

Nu veta vi emellertid, att alla metaller sammandraga sig av köld
och vidgas av värme. Pendelstången blir härigenom — om den är
av metall — av varierande längd vid olika årstider. Man kan ju
genom att reglera tyngden på pendeln uppväga dessa variationer,
men redan 1715 uppfann den förut nämnde forskaren Graham en
kompensationspendel. Han byggde pendeln så att själva
pendelstången sköt
ned i en med

kvicksilver
fylld kula.
När järnet
vidgade sig,
det vill säga
stången
förlängdes,
trycktes
kvicksilvret

upp i kulan, och genom att tyngden kom högre, kompenserades
pendelstångens förlängning.

Man hade ganska tidigt kommit på tanken att sammansätta
pendeln av olika slags metaller, vilka hade olika förmåga att vidga sig.
Graham gjorde även en uppfinning på detta område. Han kallade
uppfinningen för rostpendeln. Ett system av nio stänger utgjorde
pendelstången. Valet av material till de olika stängerna hade gjorts
med avsikt att deras olika vidgningsförmåga skulle inbördes
neutraliseras. Han räknade bland annat med att messing vidgar sig mera
än järn vid samma temperatur. Att dessa ur kunde göras mycket
tillförlitliga, då konstskickliga urmakare utförde arbetet, visas
därav att man under sjuttonhundratalet på Altonas observatorium hade

ett pendelur, som endast missvisade en
sekund på fem år.

Ofta är det så med tornuren — och
med andra ur av liknande slag också —
att de skola visa tiden på mera än en
urtavla. Ett liggande hjul drives då av det
lodrätt sittande timhjulet och härigenom
en lodrät axel, vilken är försedd med ett vågrätt hjul. I detta
ingripa två, tre eller fyra lodräta hjul, och på dessas förlängda axlar
sitta de olika urtavlornas minutvisare.

Av berömda astronomiska ur är att särskilt anteckna det, som
finnes i domkyrkotornet i Strassburg. Det började byggas år 1352, och

Fig. 11. Kraftöverföring från fjädern medelst kedja.

Fig. 12. Oro till fickur,
förstorad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/5/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free