Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Pianoinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356 ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
Typerna och varianterna av musikinstrument äro synnerligen
många. Här skola vi uppehålla oss vid uppkomsten av
pianoinstrumenten, även kallade klaver. Ordet kommer av grekiskans clavis,
nyckel, vilket ord tidigt började användas för tangenterna på
musikinstrument av här åsyftat slag. I andra århundradet före Kristus
hade greken Ktesebios uppfunnit ett instrument, som närmast får
kallas en vattenorgel. Luften prässades ut genom orgelpiporna av
en stigande vattenmassa. Genom att med tryck på tangenterna
kunna öppna för de olika piporna kunde man spela på instrumentet.
Medeltidens pianoinstrument voro så-inrättade, att man slog ned
tangenten med hela handen eller med armbågen. På
femtonhundratalet omtalas stvänginstrument, vilka spelades med tangenter, och i
följande århundraden komma det nuvarande vanliga pianots och
pia-ninots samt flygelns föregångare klavikordet, spinetten,
clavicymba-len, pianolan, eolian, apollon och allt vad de hetat under tidernas lopp.
Ett av dessa stränginstrument var klavecinen, vilken emellertid
saknade tonstyrka och klangfärg. Uppfinnaren av pianot angives
vara Bartolomeo Christofori, en italienare från Florens, och han
kallade sitt instrument för piano e forte. Hans instruments mekanik
relateras i Giornale dei letterati d’Italia för år 1711, och i denna
beskrivning finner man i det väsentligaste allt vad som ingår i ett
nutida pianos utrustning.
Genom anslaget på tangenten, den nedtryckes, verkar en mekanism
så att en filtklädd hammare slår till en viss sträng, vilken vanligen
sitter lodrätt inne i pianot, oftast långt tillbaka i en järnram.
Strängarna äro av olika längd, tjocklek och metall samt ha olika slag
Fig. 20. Ett klavikord från "Anno dazumahl".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
