Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Grammofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356 ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
Av ovanstående följer, att om vi ha en stämgaffel, som förmår
utsända en ton med ett svängningstal av t. ex. 340, göra benen på
stämgaffeln, sedan man "slagit an den", 340 vibrationer i sekunden.
Sitter det ett litet stift i spetsen på ena benet, erhålla vi en fin,
såg-tandad linje, om vi låta stiftet glida mot en bit sotat papper. Tänka
vi oss, att papperet föres förbi stiftet med en hastighet av 10
centimeter i sekunden, uppkomma 34 taggar på varje sentimeter av den
taggiga linjen. Hade vi i stället för att låta stiftet rita på papperet,
låtit det "gravera" en fåra i en grammofonskiva, som vreds runt med
motsvarande hastighet, hade resultatet blivit detsamma. Och om vi
efteråt "spelade" denna skiva på vår grammofon, skulle vi — allt-
Fig. 27. Ljudspår i fonografens
vaxvals. (Ur "Ljus".)
jämt under förutsättning av att vridningshastigheten vore
densamma — erhålla en ton ur apparaten, en ton med 340 svängningar,
precis densamma som stämgaffeln gav. Detta är grammofonens
grundprincip.
Kortast och tydligast finna vi den uttryckt i Edisons egna ord om,
hur han uppfann fonograf en:
"Jag stod och höll hörluren på en telefon i handen och sjöng i
apparaten. Genom de svängningar, som min röst framkallade, sattes
apparatens stålspets i rörelse, och den berörde en av mina fingrar.
Vid den dallrande, stickande känslan i fingern kom jag att tänka på,
att om man kunde registrera stålspetsens rörelser och efteråt låta
samma stift glida över den yta, i vilken den satt märken, skulle det
finnas en viss sannolikhet för, att den röst och de ord, som
åstadkommit märkena, kunde återgivas, och att man på det sättet skulle
kunna konstruera en apparat, som vore i stånd att tala."
Med detta resonnemang har Edison träffat kärnan i
grammofonens problem. I telefonen hade man ett medel att sända
människorösten över enorma avstånd — att alltså göra den oberoende av
rummet. Grammofonen supplerar genom att även göra den oberoende
av tiden. De ord, som fällts i dag, kunna åter yttras om hundra år.
Vi känna nu så många grundläggande fakta i fråga om ljudläran,.
Fig. 28. Ljudspår i grammofonens
skiva. (Ur "Ljus".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
