Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Grammofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAMMOFONEN
169
att vi kunna taga itu med "ätt konstruera en apparat, som är i stånd
att tala" — för att än en gång citera Edisons yttrande år 1878.
I stället för den stämgaffel, som vi förut använt för att
registrera svängningarna, begagna vi en s. k. ljuddosa. Den består av en
membran — en helt tunn glas- eller glimmerskiva, försedd med en
rund ram med gummipackning. Talar man mot en dylik membran,
försättes den i motsvarande svängningar, och dessa överföras genom
■en enkel hävstångsmekanism till stiftet. I Edisons ursprungliga
fonograf vilade detta stift mot en roterande vaxcylinder, valsen, och
skrapade under upptagandet av talet en fåra, vars botten kom att
bestå av en serie mer eller mindre djupa gropar. Kraften från
membranpåverkan överfördes således på valsen vinkelrätt mot ytan.
Denna princip användes fortfarande i de franska Pathé-apparaterna —
endast med den skillnaden, att fårorna icke göras i en vals utan i en
skiva. Fördjupningen blir icke som hos Edison en skruvlinje med
liten stigning, utan en plan spiral, som börjar ute vid kanten och
slutar mot centrum av skivan. På de flesta moderna grammofoner
ligga "ljudmärkena" emellertid icke i fårans botten, utan fåran är i sig
själv ojämn — liksom taggig. Orsaken härtill är, att påverkan från
membransvängningarna ledas till stiftet på ett sådant sätt, att dess
utslag sker i skivans plan och i radiär riktning.
Är en dylik skiva "inspelad" — en operasångerska t. ex. har
sjungit in ett parti i skivan — står sången registrerad med
"ljudskrift" i fårorna på skivan. På fabriken tagas tusentals avtryck av
■detta "fonogram". Dessutom härdas ytan och behandlas på olika sätt
— allt i enlighet med de olika fabrikernas patenterade metoder. Vi
köpa en av skivorna och vilja spela den på vår egen grammofon.
Denna sättes i gång, skivan roterar med jämn hastighet och
stiftet sättes försiktigt ned i den yttersta fördjupningen. Då händer
följande: stiftet, som glider i den fint buktade och ojämna fåran, är
nödsakat att utföra precis samma vibrationer som det stift, vilket på sin
tid registrerade "ljudskriften" i skivan. Alla dessa synnerligen
snabba vibrationer ledas genom hävstångsmekanismen till centrum av
membranen, vilken utom att själv komma i svängningar även
försätter luften i motsvarande rörelse. Ljudskriften blir följaktligen
hörbar — blir ljud och toner. En sak måste vi emellertid påpeka i
fråga om membranen. Medan en tunn skiva, som vibrerar fritt — som
t. ex. strykes med en stråke — endast förmår alstra en alldeles
bestämd serie toner, beroende på skivans dimensioner, har
membranen i ljuddosan fixerade svängningar — det vill säga,
svängningarna överföras till membranen på rent mekanisk väg och ha intet an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
