Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Grammofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAMMOFONEN 171
hur svår uppgiften är. Beräkningarna för maximiprestation kunna
göras på matematisk väg — men trattens längd! Man får ju komma
ihåg, att det nästan ligger något paradoxalt i att vilja förstärka både
höga fioltoner med t. ex. sju millimeters våglängd och djupa
bastoner på lika många meter i en och samma tratt, som kanske är 50
cm. lång.
Ytterligare en svårighet kommer till. Det är icke nog med att
helt enkelt återgiva tonerna ur ett eller annat instrument,
klangfärgen måste också med, för att
man skall kunna höra, om det
är en fiol eller en trumpet. Och
klangfärgen i sin tur beror på
övertonerna.
Man inser därför, hur
utomordentligt svårt problemet är
att konstruera en god tratt.
Den nyss lancerade
Lumiére-membranen, "grammofonen
utan tratt", är på sitt sätt ett
uttryck för denna svårighet —
fabriken ger tappt och bryr sig
icke om någon
trattförstärkning. Att många av de billiga apparaterna med "inbyggd tratt"
lämna ett så klent resultat, beror på det milt talat något nonchalanta
sätt, varpå fabrikanten "löst" problemet. Man erbjuder en
snedställd vägg av fanér — varsågod: där är tratten!
Vi återgå emellertid till vår "standardapparat" och se efter, hur
den är inrättad. Ljuddosan uppbäres av tonarmen, som
representerar första delen av tratten. Den måste besitta en viss rörlighet
åtminstone åt tvenne håll. För det första måste den kunna vridas, så
att ljuddosan kan följa spiralfåran från kanten och in till skivans
mitt. Dessutom måste den kunna guppa litet — ty icke alla skivor
äro absolut plana. Det är fördelaktigt att ha en lång tonarm, och
det är av vikt, att den icke utvidgar sig alltför plötsligt; trattens
stigningsvinkel får nämligen icke växa för starkt.
Via ett luftätt mellanparti övergår tonarmen i den egentliga
tratten. Hur denna skall vara beskaffad, ha vi redan omnämnt. Här
må endast tilläggas, att man på senare tid använt snart sagt allt
möjligt material — från kryssfanér till järnbetong — samt speciellt
för ändamålet byggda väggar av omväxlande fanér, gjutjärn och
aluminium.
Fig. 30. En av de många smärre
förbättringar, som ständigt göras. Bilden visar,
hur en automatisk stoppinrättning är
inrättad, d. v. s. när skivan ur slut, stannar
grammofonen av sig själv. (Ur "Ljus".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
