Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Grammofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356
ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
eventuella förändringar i spänningen. Det finns ytterligare en
faktor, som förorsakar ojämnhet, och som måste bort. När det på
skivan sker tvära övergångar från mycket höga toner, ökas avsevärt det
motstånd, som stiftet presterar genom att glida i fåran — det kräves
således en ganska plötslig
arbetsökning från verkets sida
för att hålla hastigheten
konstant : mera ström måste
skyndsamt gå genom
regulatorn. Motståndstråden i
denna blir följaktligen varm, och
om den icke är gjord av ett
material, som har precis
samma elektriska motstånd i
varmt som i kallt tillstånd
(som t. ex. silver), blir
gången ojämn och tonerna därför
falska. Man finner sålunda,
att en god regulator måste
besitta en utomordentligt stor
smidighet, och dessa
fordringar både på material och
konstruktion göra, att elektriska
grammofoner äro ganska dyra.
Den sisa typen — grammofonen som drives med lod — är avgjort
den bästa. Den ger en absolut jämn gång, varför det också är den,
som användes i upptagningsapparaterna. Uppdragningen sker med
kedjor med spärrinrättning i likhet med anordningen i en vanlig
väggklocka. Men principen är ju något mera omständlig än
fjäderuppdragningen, och någon nämnvärd användning i mindre
grammofoner har den därför icke erhållit.
Hur stor kapacitet skall ett urverk ha för att spela en vanlig skiva
till slut? Med andra ord: hur länge varar ett musikstycke på en
grammofonskiva av standardstorlek, spelat med normal hastighet?
Ungeför tre minuter. De stora dubbelfjädrade verken, som räcka till
för fem skivor, skola alltså kunna gå en hel kvart. En annan fråga
uppställer sig: finnes det ingen metod, varigenom man kan få
skivan spelad en gång till, utan att man behöver gå fram och flytta
ljudmagasinet bort till yttersta fåran igen? Jo, det är det s. k.
"re-peaters" göra. Den vanligaste typen utgöres av en liten
behändig-apparat, som placeras på sirivan under spelet, och som automatiskt
Fig. 33. Fråga en vän, om han tror, att
ni kan spela en grammofonskiva utan
ljuddosa och grammofon! Det har han
svårt att tro. Sätt en blyerts i hålet på
skivan och vrid runt; håll samtidigt en
bit tjockt skrivpapper mot skivan
(hopvikt som bilden visar) — och ni har både
motor och ljuddosa. "Musiken" kommer
sedan av sig själv. (Ur "Ljus"..)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
