Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Kameran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMERAN
209
tarna genom att behandlas med brom jod, bromklor eller klor jod
kunde bli så känsliga att man kunde göra upptagningar på några få
sekunder.
Engelsmannen Fox Talbot utarbetade 1839—1841 olika
förfaranden för framställning av "fotografiska teckningar". Han återgav
först de ljusa partierna på en bild i svart, och för att sedan erhålla
en positiv bild kopierade han sin negativa teckning på ett papper, som
gjorts ljuskänsligt medelst
sil-verjodid.
Samtidigt med att
fotokemien utvecklades började
också större fordringar att
ställas på de optiska apparaterna.
Daguerre hade gjort en
början, men av större betydelse
var att professor Petzwal i
Wien lyckades konstruera ett
sedermera berömt porträttobjektiv, som vad ljusstyrkan beträffar
knappast kunnat överträffas av nyare objektiv. Dr A. Steinheil i
München uppfann sin "asplanat" 1866, och efterhand konstruerades
åtskilliga utmärkta objektiv.
Inrättandet av ett glastekniskt laboratorium i Jena 1886
betecknar emellertid en ny epok med avseende på tillverkningen av optiska
instrument. Det inrättades av dr Schött under medverkan av dr
Abbé, professor i matematik och fysik vid universitetet i Jena, och
■efter många och kostsamma försök lyckades man här framställa nya
glassorter med helt andra optiska egenskaper än de dittills använda
kron- och flintglasen. Nu kunde man framställa objektiv av en
dittills oanad kvalitet. Jenaglasen fingo en alltmera utbredd
användning och efter någon tid levererade en mängd stora optiska fil-mor
objektiv med Jenaglas.
På senare åren ha kamerorna undergått även andra förbättringar,
och det har framkommit en mängd specialtyper, såsom bälgkameror
avsedda för plåtar, plan- eller rullfilms, kameror i fickformat och
apparater för upptagning av stereoskopbilder, kameror för
fotografering i naturliga färger, och — ej att förglömma — filmkameror.
Även den fotografiska tekniken har förbättrats, och vid sidan av
det vanliga sättet att framkalla, fixera och tona förekommer nu vid
lämpliga tillfällen kopiering med gasljuspapper, "pigmenttryck" och
andra specialbehandlingar.
Hålkameran är den mest primitiva kamera, man känner till. Den
Fig. 82. Räddningsbåten landar. Tagen
med rullfilm utan gulskiva. (Ur "Ljus".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
