Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Levande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEVANDE BILDER
217’
På samma tid, som skivan tog för att gå ett slag runt, fördes en bild’
förbi titthålet. Lampan gav på detta sätt bilden en belysning
bakifrån — från åskådaren räknat — just i det ögonblick en bild stod
helt framför titthålet. Då observerades bilden, sedan
avskärmades ljuset under nästa bilds framförande i observationsläge, vilket
naturligtvis gick så hastigt, att ögat uppfattade och avtecknade i
vårt medvetande det hela såsom en fortlöpande serie av bilder. Det:
var i denna apparat en serie av fyrtioåtta bilder, som varje sekund
runnö förbi
åskådarens blick, och
tack vare denna
snabbhet uppnås
den optiska
effekten, att ögat
också uppfattar i
serie. Man ser det
såsom en
kontinuerlig fortsättning
av det
fotograferade.
En
upptagningsapparat för
levande bilder skiljer
sig i princip inte från en vanlig kamera, och till konstruktionen är
likheten också ganska stor. För filmen finnes två rullar, en för den
oexponerade filmen och en för upprullande av exponerad film. I filmens
kanter finnas små perforeringar, och en axel med vev har en
uppsättning hålen motsvarande stift, vilka under kringvridandet på veven
gripa in i filmens kanthål, vilket medför att filmen jämnt framföres
vid objektivet och bländaren. Det är av stor vikt vid exponerandet
— upptagandet av bilderna — att veven skötes jämnt och med den
rätta hastigheten. I vanliga fall är exponeringstiden en femtiondels
sekund. Upptages en film med större hastighet än den för
exponeringen normala och sedan återges i vanlig hastighet komma bilderna
att röra sig långsammare på återgivningsduken. Detta
förfaringssätt tillämpas stundom dels för att få en konstgjord humoristisk
verkan och dels för att man skall kunna studera det exponerade
föremålets rörelser under längre tidrymd än det för ögat tar att
uppfatta rörelserna. Exponeras å andra sidan ett "för stort" antal
bilder, det vill säga om operatören vid upptagningen vevar för hastigt,
och denna film återges med normal hastighet kommer ett "för stort"
Fig. 90. Schematisk framställning av ett epidiaskop.
(Efter Fischer "Projektionsapparatet.")
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
