- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 5. Vapen och instrument /
233

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RADIO

233"

tektorn kommer då att likrikta de hastiga svängningarna så att det
genom telefonen endast kommer att flyta en pulserande likström, vars
styrka varierar i takt med sändarestationens svängningar, och man
kan då på ett tillfredsställande sätt i telefonen höra musik eller tal,
som utsändes.

Vi kunna emellertid även höra andra saker i telefonen. Man får
sålunda i Stockholmstrakten ofta höra signaler från Vaxholms
radiostation och i Skåne så gott som alltid från radiostationen på
örlogsvarvet i Köpenhamn; och i alla våra kusttrakter störa olika
fartygsstationer. Detta beror på att alla dessa stationer sända med s. k.
gnistsändare, som sända en mängd svängningar på många olika våg-

Fig. 102. Bilden visar en variabel kondensator isärtagen i sina två
beståndsdelar: de vridbara plattorna, som äro fast anbragta på en
axel med handtag och visare, och det fasta plattsystemet. Axeln har
lager i det fasta plattsystemets ändplattor, som äro av ebonit. (Ur

"Ljus.")

längder förutom den, som utsändes på huvudvåglängden — 600 m.
Saken är den, att också etervågor med en något annan våglängd än
den, för vilken vår svängningskrets är avstämd, kunna sätta denna i
svängningar, som naturligtvis även vidarebefordras till telefonen.
För att i högre grad kunna undgå dessa främmande signaler kan
man förena detektor och telefon till en andra avstämbar
svängningskrets, som då bör kopplas lagom löst till antennsvängningskretsen.
Genom induktion från den ena av dessa kretsar till den andra
filtreras och ränsas signalerna ytterligare från störande vågor.

Ett något annat utförande av denna mottagare visas i fig. 97.
Spolen S är här den variabla självinduktionen, som visades i fig. 99,
och när denna användes kan den variabla kondensatorn undvaras.
Svängningskretsen består här huvudsakligen av självinduktionen
tillsamman med den kapacitet, som finnes mellan antennen och jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/5/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free