- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 5. Vapen och instrument /
240

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’240 ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER

nom en lagom fast koppling av denna spole till antennspolen uppnås
emellertid en utomordentligt kraftig förstärkning, i det
gallerspänningen giver upphov till en ström S2, som förmedelst induktion i Si
ytterligare kan förstärka den redan befintliga gallerspänningen,
varvid även anodströmmen växer. Detta kan emellertid låta sig göras
endast till en viss grad, ty om spolarna kopplas för fast samman och
induktionen därigenom bliver för stark, kommer lampan att arbeta
som svängningsgenerator. Detta har till följd att de svängningar,
som lampan mottager, fullständigt drunkna i dem, som den själv
frambringar.

Det praktiska utförandet av denna mottagare visas i fig. 111,
varest tillika kopplingarna av antenn- och jordledning, batterier och

telefon antydes. Alla beteckningarna
svara emot beteckningarna i fig. 108 a, i det att
Cj och R2 äro handtag med skala för
kondensatorn och motståndet R2 i fig. 108 a.
Audionlampan angives med bokstaven L.
När antenn och jord, batterier och telefon
äro tillkopplade, tänder man lampan L
genom att vrida handtaget R2 till höger.
Spolarna Sj och S2 placeras tätt samman, och
man vrider nu på handtaget C^ tills man
hör en skarp flöjtton, som tyder på att
mottagaren är avstämd till ungefär samma
våglängd som den avsändande stationen
har. Vrider man ytterligare på handtaget,
blir flöjttonen djupare och djuare och försvinner helt, men
återkommer som en högre och högre ton för att till sist fullständigt bli borta.
Man går nu tillbaka till den punkt, där den djupa tonen ej längre
kunde höras. Här är apparaten avstämd för samma våglängd som den
sändande stationen, och nu vrider man spolen S2 bort från S,, ända tills
man uppfattar utsändningen tydligt. Till slut kan man företaga
fininställning av kondensatorn Cj.

Angående storleken av de spolar, som skola användas, beror detta
något på den antenn, man begagnar sig av. Man kan dock med
någorlunda säkerhet följa nedanstående tabell, som angiver, vilket
våglängdsområde, man kan mottaga, när spolarna Sj och S2 hava de
angivna varvtalen, dock under förutsättning, att vridkondensatorn Cj
har en maximal kapacitet av c:a 900 cm. och är kopplad parallellt
till spolen.

Fig. 109. Monterad
kristallmottagare med två kretsar.
(Ur "Ljus".)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/5/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free