Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’242 ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
visats i fig. 108 a. Den enda skillnaden är den, att omkastaren O är
utelämnad, i fig. 110, och att lågfrekvenstransformatorn K är
inskjuten på telefonens plats. Glödströmsbatteriet och anodbatteriet
synas icke, men däremot ser man ytterst till höger på teckningen de
klämskruvar, förmedelst vilka batterierna tillkopplas.
När de likriktade strömmarna (de hörbara växelströmmarna)
genomlöpa transformatorn K:s primära lindning, induceras i
sekundärlindningen starka elektriska strömmar, som överföras till den
andra lampans galler och glödtråd. Spänningen hos denna lampas
galler giver upphov till alldeles motsvarande anodströmmar som i
detektorlampan, men mycket
kraftigare. Då dessa
strömmar ledas genom telefonen
blir ljudet naturligtvis
mycket starkare än på en
1-lamps-apparat. Lampan till höger
kallas förstärkarelampa och
man ser att till densamma
användes en anodspänning på 60
voit, under det att endast 30
voit begagnas till
detektorlampan. Dessa spänningar
gälla endast tillnärmelsevis
och tjäna blott som en
antydan om, att man ofta får de
bästa resultaten genom att
bruka en låg spänning till detektorn och en låg sådan till
förstärkarelampan. I stället för telefonen F kunde här inskjutas ännu en
lågfrekvenstransformator. Dennas sekundärlindning skulle då
sammanbindas med en tredje lampas galler och glödströmstråd, i vars
anod-ledning telefonen borde inskjutas.
Mera än tre stegs lågfrekvensförstärkning behöves mycket sällan,
enär man härmed kan uppnå en ytterst kraftig förstärkning av väl
hörbara signaler. Höres däremot icke det mottagna tydligt på
detektorlampan, så är lågfrekvensförstärkningen till ingen nytta. Man
måste då övegå till högfrekvensförstärkning, det vill säga
förstärkning av själva de mottagna högfrekventa svängningarna, före dessas
överföring på detektorn.
I så fall kunde man begagna sig av det i fig. 110 skisserade
kopplingsschemat, varest första lampan (till vänster) är en
högfrekvens-lampa. Betecknigarna äro här också så vitt möjligt överensstäm-
Fig. 111. Enlampsmottagare förbunden
med telefon och batterier samt antenn och
jordförbindelse. (Ur "Ljus".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>