Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIO
249"
synes allt som man hör komma precis rakt framifrån, alla ljudkällor
ha blivit lokaliserade i en punkt. Detta har till följd att man vid
exempelvis avlyssnandet av en orkesterkonsert eller ett teaterstycke
tycker sig höra alla instrument och alla röster som om de kommo från
samma ställe i rummet, under det man vid naturligt hörande utan
vidare kan känna att fioltonerna komma något från vänster och
blåsinstrumentens toner något från höger. Detta stereofoniska eller
plastiska hörande, som är betingat av hörorganens dualism,
motsvarar fullständigt det tvåögade eller stereoskopiska seendet.
Om man även i radio skulle önska att höra "rumstroget", så kan
detta gå för sig genom att i studion uppställa två mikrofoner intill
varandra, så att de komma att
representera de mänskliga öronen. Den ena
mikrofonen står i förbindelse med en
sändarstation och den andra med en
annan, vilka ha olika våglängder. Är
radiolyssnaren försedd med två
tillräckligt selektiva mottagare, får han,
om han låter det ena örat avlyssna den
ena sändarstationen och det andra den
andra, precis samma ljudförnimmelser
som om han befunne sig i det rum där
sändningen pågår.
I Tyskland har man under 1926 börjat utföra praktiska
experiment med det plastiska hörandet. Berlins två sändarstationer skicka
ut upptagningar från samma studio, nämligen Witzleben, på
våglängden 505, och Magdeburgerplatz, på våglängden 576. Man ämnar nu
placera två mikrofoner i studion och på ovannämnda sätt låta dem
stå i förbindelse med var sin sändarestation.
Även i Amerika pågå dylika försök med dubbelmikrofon. Det
egendomliga med denna mikrofon synes vara, att vederbörande artist
ej står mitt för densamma, utan sjunger mot dess "kant".
Mikrofonfrågan är också av allra största betydelse för
utsändningens kvalitet, vilket man även vid Stockholms radiostation fått
erfara. Sedan den nya stationen började sina utsändningar, har man
där använt mikrofoner av tre olika typer: kolkorns-, kondensator- och
marconimikrofon. Den sistnämnda torde vara den, som numera
användes i dagligt bruk och har också visat sig motsvara
förväntningarna. För upptagning utanför studion är den däremot sina
konkurrenter underlägsen på grund av sin storlek och mera ömtåliga
konstruktion. Till utsändandet från Operan har man skaffat en tysk
Fig. 118. Marconis
mottagningsapparat för korta
distanser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
