Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Kirurgiska instrument och metoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
TREDJE DELEN. SKYDDSMEDELN
hålla sårkanterna från varandra med två sårhakar. Dessa utgöras
så att säga av små metallhänder, vilkas uppgift är att hålla fast utan
att vara i vägen. Och så fortskrider operationen. Det finns mycket,
som skall redas upp, avlägsnas och åter läggas på sin plats.
Antagligen måste kirurgen använda saxen, företrädesvis krumsaxen, som
är den mest använda typen vid operationer. Emellertid finnas många
olika slags saxar, vanliga raka, vinkelböjda och saxar med tandad
egg, för att icke hårda partier, såsom senor och dylikt, skola kunna
glida. För att undersöka förhållandena så djupt inne i något organ,
att fingrarna icke räcka till, måste man använda sönder, som kunna
vara av metall eller gummi. De senare användas företrädesvis vid
undersökning av sjukdomar i urinblåsan, där man vill känna efter
stenar, eller när det gäller att konstatera förträngningar eller
utvidgningar — kort sagt vid alla sådana lindanden, där man icke med
tillhjälp av handen eller ögat kan uppnå full säkerhet.
Utom dessa mera vanliga instrument, som användas snart sagt
vid varje ingripande, finnes det ett otal andra typer. Varje olika
organ har sina särskilda instrument, och varje speciell operation
har sina.
Gäller det en operation på skelettet, komma vi till en helt ny
grupp, nämligen mejslar, sågar, fräsar och borr. Mejslar äro
mejslar, antingen de användas för kirurgiska eller andra ändamål. I
förra fallet äro de endast mindre och skarpare.
Sågen däremot har fått sin egen, speciella utveckling inom
kirurgien. Från de mera vanliga typerna, vilka, som man skall se, röja
ett visst släktskap med snickarens sticksåg, har utvecklingen fortsatt.
Det finns kedjesågen, som i sin tur har utvecklats till den trådfina
sågen, vilken för närvarande är mycket använd vid benoperationer.
Vid trepanering (en operation, vid vilken man sågar bort en del
av kraniet eller blott borrar ett hål i detsamma) har man i flera
århundraden använt en sorts cirkelsåg, med vilken man kunde såga ut
en liten bit av hjärnskålen. Under årens lopp har detta instrument
undergått många förändringar, så att det så småningom närmast
kommit att verka som ett borr. På allra senaste tiden har man låtit
detta borr drivas av en liten elektrisk motor, som är inbyggd i
handtaget, i stället för att som förut driva det med handkraft.
Benskärvor och kanter fräsas bort med en elektrisk fräsare ("snurran",
varmed tandläkaren borrar ut en tand).
Om ett benbrott ej vill läkas med den vanliga behandlingen, blir
man tvungen att gripa till operation. Tanken, som ligger till grund
för denna behandling, är i sin geniala enkelhet den, att om en käpp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
