Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Röntgenbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TREDJE DELEN. SKYDDSMEDELN
man avbröt strömmen åtskilliga gånger i sekunden med tillhjälp av
en roterande kvicksilverströmbrytare eller en elektrolysströmbrytare.
Denna högspända växelström gav emellertid en pulserande spänning,
som i sin tur hade till följd, att den röntgenstrålning, som utsändes
från röret, blev mycket ojämn.
I alla moderna installationer har man därför övergått till följande
princip: Den högspända ström, som behövs för att driva
röntgenröret, åstadkomms med tillhjälp av en högspänningstransformator, som
förvandlar den förutvarande lågspända strömmen till en växelström
av den erforderliga höga spänningen, och därefter reglerar man
denna växelström med tillhjälp av olika mekaniska regulatorer — eller,
något som man börjat med på senaste tiden, man reglerar
växelströmmen med s. k. ventilrör, varigenom man på samma gång får en
absolut konstant spänning. Denna är mycket hög: 250,000 volt med en
strömstyrka av 8 milliampére.
Då man, när det gäller att taga ett röntgenfotografi, blott vill
exponera plåten en viss kort tid, har man på de flesta håll inrättat det
så, att strömmen automatiskt kan avbrytas efter det önskade
antalet sekunder.
Högspänningstrådarna, som gå ut till röntgenröret, äro
naturligtvis isolerade enligt samma principer, som användas vid alla
högspänningsledningar.
Röntgenröret är placerat på en ställning, som kan vridas och
ställas in på alla upptänkliga sätt.
Då röntgenstrålarna, såsom senare skall omtalas, vid långvarig
och icke kontrollerad inverkan kunna i hög grad skada dem, som
arbeta därmed, har man i så stor utsträckning som möjligt sörjt för,
att de endast verka på ett begränsat område. Hittills har man
uppnått detta genom att isolera strålarna medelst ett skåp med
blyfodra-de väggar, i vilket läkarna kunde vistas under arbetet. De kunde
överskåda rummet och vad där försiggick genom ett fönster. Detta
måste göras av blyglas, som är ogenomträngligt för
röntgenstrålarna. Vidare har man använt särskilda impregnerade dräkter såsom
skydd. Det sista framsteg, som gjorts på detta område, är emellertid,
att röret med ställningen och allt omgives av ett slags fodral, som är
ogenomträngligt för strålarna, och som blott har ett litet fönster,
genom vilket strålknippet utsändes. Både patienten, läkarna och
sjuksköterskorna kunna således utan risk vistas i rummet. Själva röret
är ett mycket fint instrument. Ett gott, stort röntgenrör kostar nu
för tiden mellan 600 och 800 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
