Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Röntgenbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖNTGENBEHANDLING
305
strålarnas hårdhet, tjockleken och beskaffenheten av den kroppsdel,
de skola genomtränga, samt plåtens känslighet.
Är det stora delar av människokroppen, som skola undersökas,
försvaga strålarna så pass, att man för att få goda bilder måste
exponera länge.
Detta är emellertid mindre lyckligt, ty patienten är oftast något
nervös under denna mystiska procedur, och till och med den minsta
rörelse gör, att bilden blir suddig eller alldeles misslyckad.
Därför använder man i sådana fall förstärkningsskärmar:
pappskivor, överdragna med en hinna av bariumplatincyanur-emulsion,
alldeles som de förut nämnda fluorescensskärmarna. De anbringas i
kassetten med hinnan vänd mot fotografiplåten, och den direkta
ljusverkan, som här lägges till den egentliga röntgenverkan, förstärker
då belysningen av plåten och möjliggör en kortare exponeringstid.
Röntgengenomlysning av människokroppen har fått stor betydelse,
när det gäller att konstatera vissa inre sjukdomar — eller frånvaron
av dem. Genomlysningen följer samma princip som fotograferingen,
man använder endast ett annat stativ. Röntgenröret är placerat
baktill, och ned framför patientens kropp kan man föra den lysande
skärmen. Patienten sitter på den lilla bänken (fig. 22).
Nu måste man emellertid komma ihåg, att musklerna och
inälvorna icke utgöra något hinder för strålarna. Man ser därför blott
skelettet avteckna sig som en skuggbild. Ger man däremot patienten på
förhand en portion gröt att äta, uppblandad med ett icke giftigt
ba-riumsalt — vilket, såsom förut nämnts, hejdar strålarna —, kan man
följa denna gröt som svarta skuggor på dess väg genom
matsmältningskanalen. Man ser då liksom en avgjutning av inälvorna.
Härigenom blir det möjligt att konstatera förträngningar, sår eller
svulster, felaktigt läge eller vad det nu kan vara.
Detsamma skulle man naturligtvis kunna fästa på
fotografiplåten, men med genomlysningen vinner man den stora fördelen, att
bilderna bli "levande" — man kan följa grötens väg genom matstrupen,
se magsäckens rörelser vid matens ältning, och huru maten går
vidare genom tarmarna. Härigenom får läkaren ofta ytterst viktiga
upplysningar.
Vad slutligen den egentliga röntgenbehandlingen beträffar, alltså
botande med tillhjälp av röntgenstrålar, är det huvudsakligen
avlägsnandet av svulster, man eftersträvar. Det har nämligen visat sig, att
vissa slags svulster försvinna som dagg för solen, när de utsättas för
en lagom stor dosis röntgenstrålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
