Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Skyddsmedeln - Brandskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDSKYDD
309
I städerna under medeltiden funnos vanligen särskilda
brandanordningar, men medeltiden betydde intet uppsving för
brandskyddsrörelsen. Vanligen tillgick det så att borgarna förpliktades att
upprätthålla en brandvakt, oftast kombinerad med ordningsvakt i
staden. Senare, då borgerskapet allt mer befriades från dessa sysslor,
anställdes avlönat vaktmanskap för såväl ordningens upprätthållande
som utförande av brandvaktsskyddet. Avlöningen utgick efter
fastighets- eller mantalslängderna, en brandavgift upptogs.
Fig. 25. Modern större handspruta.
Emellertid var det högst primitiva eldbekämpningsredskap man
disponerade, och vid en eldsvåda behövdes det mycket folk. Man
införde därför på många håll under sjuttonhundratalet en allmän
värnplikt mot eldfara, omfattande allt stadens arbetsföra manfolk. Och
för övrigt grepo oftast även kvinorna in med vattenlangning och
dylikt, då den röde hanen gol i staden.
Med förbättrade brandredskap kunde man minska antalet
hjälpare, och det uppkom på de flesta platser en frivillig brandkår, vilka
institutioner numera avlösts i de större och medelstora samhällena av
fasta brandkårer med specialutbildat manskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
