Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Grekisk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSTASIATISK BYGGNADSKONST
51
Proportionerna mellan byggnadsdetalj emas dimensioner äro
mera utdragna än vid den doriska stilen. Kolonnernas höjd är sålunda
större, diametern mindre och avståndet mellan dem längre.
En avart av den joniska är den s. k. attiska stilen. Denna,
som utbildade sig i det egentliga Grekland, och som blev den
allmänna i Europa, skiljer sig från den ursprungliga joniska stilen
huvudsakligen genom utformningen av kolonnernas bas. Denna består av
två vulster, åtskilda av en hålkäl. Den undre vulsten är större än
den övre och vilar direkt på stylobaten. Plint saknas alltså. Likaså
saknas ofta tandsnitten på gesimsen.
Den joniska stilen hade sitt ursprung i Mindre Asien, varifrån den
spred sig till det egentliga Grekland. Ett framstående exempel på
den joniska stilen i dess hemland är det av Alexander den store
invigda Atenetemplet i Priene i
Mindre Asien, i närheten av Efesus.
I attisk-jonisk stil byggdes vid
300-talets början i närheten av det
förut nämnda doriska Partenon
templet Erekteion på Akropolis i
Atén, uppkallat efter stadens
grundläggare, konung Erekteus.
Vid sidan om den joniska stilen
förekom en annan med denna besläktad stil, den korintiska,
vilken skiljer sig från den joniska huvudsakligen endast genom
kapi-tälets utformning, över en ring eller bladlist höja sig såsom ur en
blomkalk eller korg kransar av blad, efterbildande akantusbuskens
och upptill avslutade med inrullade rankor, varpå den övre plattan
eller abakus med sina inåtsvängda sidor vilar. Arkitraven är liksom
i joniska stilen skenbart tredelad. Gesimsen är försedd med
tand-snitt, som emellertid ofta utbildades glesare än vid den joniska stilen
och med profilerade hörn, så att tärningarna kommo att föreställa
små konsoler under den starkt framspringande övre delen av
gesimsen.
Den korintiska stilen betecknar höjdpunkten av den grekiska
byggnadskonstens utveckling. Den är elegantare och mera
detaljrik än de båda andra stilarna och fick fördenskull stor användning
för monument och mindre byggnadsverk, men korintiska tempel
förekomma också.
Alla de grekiska stilarterna ha visat sig äga den segaste
livskraft och äro än i dag omtyckta förebilder för arkitekterna vid
formgivning och utsmyckning av såväl fasader som interiörer.
Fig. 43. Plan av ett doriskt
tempel, peripteros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
